Att kissa på sig. Det är inget vi pratar så mycket om. Om det inte gäller våra barn. Men faktiskt lider 15% av kvinnor i åldern 20-39 år av stressinkontinens. Och det är bara en av flera former av inkontinens. Jag är en av de 15%, och det blev riktigt illa när jag som 27-åring blev gravid med mitt första barn.

Har jag en våt fläck bakpå?

När man blir gravid förbereder man sig på de kända besvären som illamående, kräkningar, viktökning och trötthet. Det hör liksom till paketet. Vad jag inte hade räknat med var att jag nu skulle torka urin från golvet och byta trosor när jag hade kräkts. Jag behövde också byta trosor varje gång jag nös eller hoppade, för oavsett hur mycket jag knep till, så kom det alltid en skvätt urin.

Plötsligt behövde jag oroa mig för om det fanns en våt fläck bak på mina byxor eller där jag hade suttit. Det eskalerade till att jag behövde byta lakan varje morgon, eftersom jag under en månads tid var förkyld med hosta. Detta trots att jag hade det största bindan jag kunde hitta på ICA. De bindor som andra skulle kalla efterfödselsbind. Och så var det lukten – tänk om någon tyckte att jag luktade kiss?

Visst. Jag hade nog kissat lite i byxorna innan jag blev gravid, men det innebar ofta mycket stora mängder alkohol, vild dans och skrattanfall. Och inte alls i samma utsträckning som nu. Men, kanske handlade det hela lite om min odisciplinerade inställning till bäckenbottenträning, och nu när jag hade en 2-3 kg klump som tryckte nedåt, så var det nog ganska naturligt, tänkte jag.

Jag kunde fylla en hel binda med kiss

Efter förlossningen fortsatte det. Jag hade precis haft en ”byrålåda i kläm” i underlivet i några timmar eller 10, så jag kunde ju inte räkna med att det bara skulle sluta så där.

Jag hade också hört mammor skratta lite nervöst och ironiskt över att de i alla fall inte skulle upp på den där studsmattan. Men undrar om de också använde efterförlossningsbind på grund av urin och inte blod? Undrar om de varje gång de skulle ta en liten löptur, skrattade lite för mycket, var lite förkylda och också behövde oroa sig för den blöta fläcken bakpå? För det behövde jag.

Ibland läckte jag så mycket att jag fyllde bindan… och kom ihåg tillbaka till sexualundervisningen i grundskolan och se framför dig hur mycket som egentligen kan rymmas i en sådan binda. Jag knep och knep och knep, för det måste ju vara lösningen på det.

Utredningsförlopp (och vägning av kiss?!)

Ett år efter förlossningen och otaliga knip i olika positioner, tänkte jag att nu fick det vara nog. Jag hittade en fysioterapeut som var specialiserad på bäckenbotten. Hon kunde snabbt konstatera att jag hade ett ganska bra knip, och att det förmodligen inte var orsaken. Jag blev faktiskt ganska lättad. Jag kunde inte låta bli att tänka på det sexuella. För om man kissar i byxorna och inte kan knipa ihop, så är man väl också ganska slapp…eller hur?

 LÄS OCKSÅ: “Det var så obehagligt – som om allt var på väg ut igen”

Jag gick till läkaren, som skickade mig genom en längre utredningsprocess på avdelningen för kvinnosjukdomar med vätske- och urinmätningsscheman, vägning av de använda bindorna, test för om jag kunde tömma blåsan, test för om jag kunde känna när min blåsa var full osv. Allt tänkbart som har med kiss att göra. Och låt mig bara säga, jag blev ganska bekväm med att prata om kiss.

Slutsatsen blev att ligamentet som ska strama över urinröret vid fysisk aktivitet var för slappt. Det fanns bara en lösning, och det var en slyngoperation – en så kallad TVT. Här ersätts ligamentet med ett nytt band. Operationen sattes till den 19 september, och jag var så lättad och glad. Den 18 september stod jag med ett positivt graviditetstest trots en spiral. Skit.

Öppenhet och reaktioner – både omsorg och fördomar

När operationsdatumet var bestämt, krävde det naturligtvis att jag skulle öppna upp om det för min arbetsplats, vänner och familj. Det mottogs precis som jag hade förväntat mig – med vänlighet, omsorg och frågor om det inte bara drabbade äldre kvinnor.

Under utredningsprocessen har jag själv ställt många frågor, och de svar jag har fått kan jag nu använda för att svara på frågor.

Jag tyckte aldrig att det var pinsamt att prata om. Och att mötas av fördomen att det bara drabbade äldre människor motiverade mig att öppna upp mer om det. Jag använde humor och självironi, så att det hela inte blev så gravallvarligt.

Operation eller barn?

Jag stod plötsligt inför ett otänkbart dilemma. Jag fick möjligheten att genomgå operationen, men det skulle kräva att jag gjorde en abort. För många skulle det vara en självklarhet att välja graviditeten. Det var det inte för mig, och jag tänker att det ger en bra bild av hur mycket inkontinensen har påverkat min livskvalitet. Det spelade också in att jag kände att jag efter att ha blivit mamma hade åsidosatt många av mina egna behov, och nu var det äntligen dags att göra något för mig själv.

 LÄS OCKSÅ: “Jag har gråtit fler tårar på toaletten än till sorgliga tjejfilmer!”

Min partner och jag tänkte och kände efter några dagar, och vi kom fram till att om vi på naturlig väg skulle förlora barnet, skulle vi bli väldigt ledsna. Och då gav det sig självt. Så jag sköt upp operationen och kan nu få den ett år efter min förlossning.

Jag bröt tabut och responsen var överväldigande

Min underbara lilla flicka kom till världen i maj 2020. Jag har länge känt en längtan att dela min berättelse och bryta tabut i en bredare krets än den jag vanligtvis omger mig med. Därför öppnade jag upp om detta på min Instagramprofil @aerligmor.

Jag blev och är fortfarande fullständigt överväldigad av all den respons jag har fått och fortfarande får. Jag får många meddelanden från kvinnor i exakt samma situation, som inte hade en aning om att det faktiskt gick att göra något åt det.

Nu har väntetiden börjat. Problemen är oförändrade, och jag kommer troligen att behöva genomgå en ny utredningsprocess för att kontrollera om förhållandena ’där nere’ har förändrats efter den senaste graviditeten och trycket från kommoden.

Min plan är att lotsa många kvinnor, bryta ett tabu och visa att det inte bara handlar om brist på träning av bäckenbotten. Vill du följa med?