Innan jag blev gravid första gången levde jag ett aktivt liv som idrotts- och fitnessinstruktör med massor av aktiviteter på min fritid. Jag förväntade mig att en graviditet och förlossning skulle sätta spår på mitt utseende – för ”så är det ju att bli mamma” – och jag visste också att jag nog aldrig skulle kunna ha SÅ många aktiviteter i kalendern när småbarnsfamiljens logistik skulle gå ihop. Men jag hade aldrig i mitt liv förväntat mig att en graviditet och förlossning skulle utmana min kroppsliga funktion och hela min identitet så mycket som den gjorde under åren efter min första förlossning.

LÄS OCKSÅ: Underlivsprolaps efter förlossning: Vad kan du göra?

Jag födde vår son 2017 – en relativt snabb förlossning på 9 timmar från att vattnet gick tills han var ute, men med en komplicerad 2:a gradens bristning som behövde sys efteråt. Under veckorna efter förlossningen upplevde jag att jag inte kunde hålla tätt ett par gånger, men det gick över av sig självt, och jag gjorde mina knipövningar någorlunda. Så när vi kom till 8-veckorskontrollen hos läkaren var jag övertygad om att allt såg bra ut. Och det var också beskedet jag fick: “Det ser bra ut – du ska bara hem och knipa”. Det skulle dock visa sig att det inte var hela historien…

Viktig vägledning från gyn obs fys

Några veckor senare skulle jag få en spiral insatt av en annan läkare, som informerade mig om att jag hade en mjuk framvägg och en liten nedsänkning. Även om hon lät lite förvånad, sa hon efteråt att det var helt normalt och inget man skulle göra något åt om vi planerade att få fler barn – och det gjorde vi. Jag hade dock några besvär i form av ryggont, svårt att hålla tätt och känslan av en tampong som satt fel. Lyckligtvis hade jag under graviditeten hittat en fantastisk privat gyn obs fys hos MorsKrop i Odense, som jag nu återigen sökte hjälp hos.

Fysioterapeuten undersökte mig mycket mer noggrant och detaljerat än läkaren hade gjort. Hennes slutsats var att jag hade en mild grad 2 nedsänkning av min livmoder och blåsa. Efter ett bra samtal om vad nedsänkning innebär och vad det betydde för mig, gav hon mig några träningsövningar samt informerade mig om vad jag skulle tänka på i min vardag. Det handlade främst om att undvika ökat buktryck (t.ex. vid tunga lyft eller toalettbesök) samt stötar och hopp (t.ex. löpning och aerobics).

Vägen till att acceptera den nya kroppen

Därefter följde en lång process med att acceptera min situation, där jag behövde lära mig vad kroppen kunde och inte kunde. Jag blev först verkligen ledsen och hade svårt att förstå varför det drabbade just mig. Jag kände inga unga tjejer som hade upplevt det, så jag kände mig som den enda i världen. Och jag hade tusen frågor. Varför jag? Drabbar framfall inte bara äldre damer? Är det mitt eget fel? Har jag gjort något fel under min graviditet? Var det för att jag gungade mitt barn på en pilatesboll? Kan jag någonsin undervisa i idrott igen? Och så vidare! Lyckligtvis var min gyn obs fys fantastisk att prata med. Hon hänvisade mig till ett par Facebook-grupper för kvinnor med framfall, där jag hittade mycket kunskap om ämnet samt en stor lättnad i att jag långt ifrån var den enda i min ålder, och att vältränade tjejer också kan få framfall.

Dessutom arbetade jag med att träna och röra mig korrekt och fick vänta med både löpning, hopp och tunga lyft, eftersom det gav symptom som trängningsinkontinens och känslan av en tampong som satt fel. Men det utmanade verkligen hela min identitet att jag inte kunde göra dessa saker, för jag kände inte att jag kunde vara varken den mamma, partner eller kollega som jag önskade. Jag kunde varken träna som förut, undervisa som förut eller springa ikapp med min son. Dessutom skämdes jag över de extra kilon jag inte kunde bli av med, eftersom en idrottslärare och fitnessinstruktör inte borde se ut så. Jag hade det också mycket svårt med min partner, eftersom jag kände mig oattraktiv, och det tog faktiskt nästan 5 månader efter förlossningen innan vi hade sex första gången. Han kunde för övrigt inte märka framfallet alls!

LÄS OCKSÅ: Sex efter förlossning – hur och när?

I hopp om att hitta mig själv lite igen provade jag med crossfit, eftersom det är en typ av stationsträning där en enskild övning lätt kunde bytas ut mot en mer skonsam. Men det slog mig gång på gång att jag var ”hon som alltid hade något fel”, som aldrig kunde vara fullt med i träningen. Det var säkert mest en känsla inom mig, för jag tror inte att det var någon annan som tänkte på det. Men känslan fanns där, och den gjorde ont. Så jag slutade med crossfit igen. Istället började jag på en träningsgrupp hos min gyn obs fys med andra mammor, där det var lite mer fokus på modifierade övningar, eftersom vi var flera som kämpade med våra egna utmaningar. Så på något sätt kändes det mer okej att ha mina efterfödselbesvär här. På gruppen pratade jag en dag med min fys, som erbjöd mig att starta en dans-fitnessgrupp på kliniken. Så 1,5 år efter att jag hade fött började jag undervisa igen, och det var en riktigt härlig känsla! Äntligen kände jag att jag var lite mig själv igen!

Sakta men säkert fann jag mig till rätta i min “nya” kropp och lärde mig med hjälp av min gyn obs fys vad jag faktiskt kunde istället för att vara så rädd för vad jag inte kunde. Och jag fick många bra strategier, så jag kunde börja springa ikapp med min son och arbeta i trädgården utan att få symptom efteråt. Efter cirka 2 år började jag styrketräna i maskiner, vilket jag upptäckte var superbra för min kropp. Jag blev av med de extra kilona, kände mig stark igen, och ett halvår senare sprang jag 5 km igen för första gången! Det var kanske inte den typ av träning jag hade förväntat mig att jag skulle göra, men jag kom verkligen att älska det – bara för att jag kunde! Och för att jag återigen kunde känna mig stark!

Gravid igen

Det blev dock – av lyckliga omständigheter – en kort njutning med löprundorna, då jag blev gravid med lillasyster ett halvår senare – alltså tre år efter att den stora var född. Framfallet spelade en roll i när jag var redo att bli gravid igen, men jag har inte varit särskilt orolig under graviditeten eller i samband med förlossningen för om det skulle förvärras. Jag besökte sjukhuset för att få en professionell bedömning av en förlossningsläkare om det var säkert för mig att föda, vilket hon godkände. Och det gjorde mig definitivt lugnare. Men på något sätt fann jag ro i att jag denna gång visste vad ett framfall är, vilken betydelse det har för mig och min kropp, och vad jag kan och bör undvika i min träning och min vardag. Så på något sätt hoppar jag över acceptansen och processen med att återfinna min nya kropp efter denna graviditet.

LÄS OCKSÅ: ”Jag var tvungen att byta trosor varje gång jag nös”

Även om jag i skrivande stund (9 veckor efter förlossningen) är övertygad om att framfallet är lite värre nu än före graviditeten, kan jag känna på min kropp att den är mycket starkare på rätt ställen för att komma tillbaka efter denna förlossning. Så jag är hoppfull och tror att jag också kommer att kunna återgå till det liv där jag med små justeringar kan vara den mamma, partner och kollega jag önskar. Kanske kommer jag aldrig att springa 10 km igen, men det spelar ingen roll för mig, för jag har lärt mig att jag kan så många andra saker som gör mig ännu gladare.

3 bra råd till dig som får framfall:

1. Vet att du inte är ensam!

Väldigt många kvinnor får framfall av att föda, men inte alla upptäcker det. Att du har upptäckt det är väldigt bra, eftersom du då kan undvika att förvärra det – men många lever också bra utan att veta att de har ett framfall. Du kan eventuellt gå med i Facebook-grupperna “POP fitness” (internationell grupp med fokus på träning med framfall) och ”Framfall” (svensk grupp med generell info och utbyte av erfarenheter med framfall) för att hitta inspiration i andras berättelser.

2. Hitta en privat gyn obs fys

Inom det offentliga systemet har jag haft känslan av “snabbt in – snabbt ut” och “one size fits all-lösningar” med fokus på den fysiska delen och inte alls det mentala aspekten. Min privata gyn obs fys har däremot behandlat mig som en hel människa med de känslor som följer med en situation som min. Hon har utgått från mig och mitt liv samt vilka mål jag ville nå. Så om det finns pengar till det, skulle jag alltid rekommendera att få en privat gyn obs fys med fokus på gravida och efterförlossningsbesvär. Jag får bidrag från Sjukförsäkring Sverige för mina behandlingar.

3. Kom ihåg att du inte ÄR ditt framfall – du HAR ett framfall

Det är stor skillnad i den mentala uppfattningen av dig själv när du tänker så. Men det är svårt att förklara för andra varför det är något man inte kan. Tidigare kunde jag inte säga till mina kollegor varför jag inte följde med på deras löprundor, men så började jag säga att jag hade fått en skada av att vara gravid och föda. Därför var jag tvungen att träna upp mig långsamt innan jag kunde springa igen. Det var begripligt för dem, och för mig var det ett enkelt sätt att förklara det utan att behöva gå in på detaljer om mitt underliv.

Du kan hitta din närmaste gyn obs fys via Dansk Selskab for Urologisk, Gynækologisk og Obstetrisk Fysioterapi.