Du kanske också trodde att amning var det mest naturliga i världen – tills du själv blev mamma.

De flesta av oss fokuserar mycket på förlossningen – vi går på förberedelsekurser och packar BB-väskan – medan tankarna på amning lätt hamnar i skymundan. Kanske för att det känns svårt att förbereda sig på något man inte har upplevt än. Eller för att man tror att det bara ska fungera av sig självt.

Och plötsligt ligger du där med en liten människa på bröstet, kroppen i undantagstillstånd och tusen frågor och tankar som snurrar i huvudet.

Gör jag rätt? Får mitt barn tillräckligt med mat? Är det meningen att det ska göra så här ont? Vilket bröst ammade jag på sist? Är det tecken på bröstinflammation? Kan det vara ett stramt tungband? Borde jag pumpa ur? Varför verkar det så lätt för andra? Borde jag sluta amma?

De flesta önskar amma

Enligt Folkhälsomyndigheten vill de allra flesta amma – andelen har legat stabilt kring 97% i många år – men i själva verket är det bara 55% som ammar fullt när barnet är fyra månader gammalt. En amningsresa kan ha tusen olika utseenden, och det är, som alltid, viktigt att påminna om att en bra mamma inte sitter i brösten. Det viktigaste är att din bebis är mätt och älskad.

Men samtidigt vet vi också att siffrorna visar en verklighet där många får ett amningsförlopp som blev helt annorlunda än de tänkt.

Ja, amning kan vara fantastisk(!), men det kan också vara ett tufft (och ofta osynligt) arbete. Det är både en mental och fysisk prestation som kan vara svår att förbereda sig på före förlossningen. Oavsett om du ammar eller ger flaska innebär det mängder av små – och ofta osynliga – beslut: planering, oro och den ständiga känslan av ansvar för ett nytt litet liv.

Lyckligtvis har vi ett fantastiskt community på Facebook som alltid finns där för att spegla känslor och erfarenheter som sällan får utrymme. Här delar föräldrar vad som påverkat dem mest – mentalt, fysiskt och känslomässigt – under sin amningsresa.

Allt det vi kanske inte vågar dela när vi är mitt i det och känner oss ensamma. Så till dig som står mitt i det nu: du är inte ensam. Låt oss dyka ner i några av de teman som återkom hos många – tillsammans med (anonyma) citat direkt från gruppen på Facebook:

Bristande stöd och motstridiga råd

Vi börjar med det kanske mest genomgripande temat – känslan av att få för lite hjälp med att komma igång med amningen, eller att sakna stöd från vårdpersonal när utmaningar uppstår.

Upplevelsen är ofta att man inte blir lyssnad på, och att vården saknar både tid, kunskap och förståelse för individen och de nyanser som finns i varje enskilds situation.

Det kan kännas som om du plötsligt är ensam med ansvaret att avgöra om amningen fungerar – och om den inte gör det, så måste du själv ta reda på var rätt hjälp finns att få.

LÄS OCKSÅ: Sutteteknik hos nyfödd: Så säkerställer du att baby suger korrekt

Vissa berättar också att de varit tvungna att verkligen stå på sig för att få den hjälp de behöver. Och det kräver en mental kraft som många, särskilt förstagångsföräldrar, inte har.

“Den bristande kunskapen och den ojämna vägledningen, samt den uteblivna tryggheten och uppbackningen för att få det att fungera. Vi låg inne i fem dagar efter förlossningen, och varje gång ny personal kom in, ändrades rekommendationerna.”

“Det är väldigt tufft när man själv är osäker på om allt faktiskt går som det ska, eller det känns som om något inte riktigt stämmer. Alltför ofta får man bara höra att "det ser fint ut" eller "babyn går upp i vikt" – utan att amningen egentligen granskas ordentligt.”

“Jag fick tyvärr inte tillräckligt med stöd för att få igång amningen ordentligt, och de första dagarna och nätterna var helt ärligt väldigt tuffa. Jag satt där med ett hungrigt litet barn, ömma bröst och en växande oro kring om jag ens klarade av det.”

Privat amningshjälp

Många berättar dessutom hur de känt sig tvungna att söka privat amningshjälp för att komma vidare. Det kräver både ekonomisk frihet, men också energi och tid att undersöka och hitta rätt specialist med rätt kompetens.

För många mammor blir det tydligt att hjälpen inte alltid finns där man tänkt sig. Och just det kan kännas som ett svek – särskilt när du redan befinner dig i en utsatt och sårbar situation med stort behov av stöd och vägledning.

Flera nämner stramt tungband och dålig sutteteknik som exempel på utmaningar där den offentliga vården har svårt att erbjuda rätt kunskap och tydliga besked. I sådana lägen kan de skiftande råden bli ytterligare en börda, när du själv måste bedöma vem du vågar lita på – och därefter ofta får kämpa ordentligt för att få amningen att fungera.

LÄS OCKSÅ: Stramt tungband: Här är allt du behöver veta

“Min amningsresa var en utmaning i tolv veckor. Det rådde stor brist på kunskap både på sjukhuset och från SP. Det var tack vare en privat amningsvägledare jag fick den hjälp jag behövde och kom över till en bra amningsupplevelse.”

“Jag önskar verkligen att det fanns mer kunskap om tungband, så att råden kunde vara mer samstämmiga. I nuläget känns det nästan slumpmässigt huruvida det bedöms som stramt eller inte, beroende på vem som gör bedömningen.”

“Min dotter hade en väldigt dålig sutteteknik, något som bara förvärrades av att ett nytt team av barnmorskor kom in var åttonde timme på avdelningen, alla med egna tankar om teknik och amningspositioner. Det blev kaos, och till slut valde vi att ge flaska med min utpumpade mjölk – det bästa val vi gjort.”

Magkänslan

Särskilt som förstagångsförälder kan det kännas som att man famlar i mörkret när det gäller amningen. Det är lätt att klamra sig fast vid kurvor och scheman, även när de kanske stressar mer än de hjälper. Många berättar att de idag – kanske med barn nummer två i famnen – önskar att de hade litat lite mer på sig själva och vad de kände inombords.

Det är självklart klokt att lyssna på utbildade experter som har den senaste kunskapen om amning. Samtidigt är det viktigt att all rådgivning anpassas efter dig och ditt barn. Du känner ditt barn allra bäst, så ta dig gärna tid att stanna upp och fundera på vad som känns rätt för just er.

Ibland är det dock svårt att känna efter överhuvudtaget, särskilt när man är mitt i sömnbrist, får välmenta råd från alla håll och har en liten som helst vill vara nära dig dygnet runt.

Vad är slutsatsen? Att lyssna på sin magkänsla kan vara klokt – men ibland är det omöjligt mitt i allt kaos. Om du känner så, slå inte på dig själv i efterhand. Det är helt mänskligt att behöva stöd utifrån och lita på experters råd. Du har gjort ditt allra bästa utifrån den kunskap du hade just då.

Jag fick flera gånger mjölkstockning och till slut blev jag så dålig av amningen att min barnmorska föreslog att komplettera med modersmjölksersättning. Men jag fick aldrig ordentlig vägledning kring mängden. Varenda litet gnäll tolkade jag som hunger, och jag övermatade säkert vårt barn flera gånger. Jag hade helt enkelt svårt att lyssna till min egen magkänsla om vad som var rätt och fel.

Inför mitt första amningstillfälle var jag nog lite naiv, men läste samtidigt mycket och förberedde mig på mitt sätt – jag gillar att dyka ner på djupet. Utan det hade amningen kanske aldrig fungerat, för annars hade jag förmodligen följt hälsosköterskans råd. Andra barnet har gått mycket smidigare och enklare. Då har jag lyssnat på min magkänsla och känt mig mycket tryggare i det hela.

En kropp på övertid

Du kanske redan visste att en bra amning kan ta tid att etablera. Men att det kan göra ont? Det överraskar de flesta. Tyvärr finns det många som upplever smärta vid amning, vilket kan kännas helt överväldigande och frustrerande när man bara vill njuta av tiden med sin lilla bebis.

Det finns många saker som kan göra amningen smärtsam: sår på bröstvårtorna, dålig sugteknik, svampinfektion, bröstinflammation, stramt tungband, Raynauds syndrom – för att nämna några.

LÄS OCKSÅ: “Jag trodde jag hade knäckt koden"

Och med smärtan följer alla mentala överväganden: Ska jag fortsätta amma? Ska jag prova nya amningsställningar? Ska jag anlita en privat amningsrådgivare?

Det kan kännas helt överväldigande att behöva hantera så många saker samtidigt, särskilt när man har ont. Och frustrationen växer om man inte känner att barnmorskan eller läkaren lyssnar ordentligt. För vissa blir smärtan början på slutet av deras amningsperiod.

“Jag ammade med alldeles för mycket smärta och sår alldeles för länge, eftersom jag hela tiden fick höra att det var normalt i början och att det snart skulle gå över.”

“Amning var för mig mer smärtsamt än att föda - det var i alla fall den känslan jag hade efter vårt första barn…" 

“Kejsarsnittssåret på magen gjorde att jag inte kunde lyfta upp bebisen ur den förbaskade plastvaggan på sjukhuset, för det gjorde så ont. Jag minns smärtan när hon lades till bröstet, känslan av att behöva minst två händer för att få henne att få ordentligt grepp och erbjudandet om en bröstvårtsskydd som kom alldeles för tidigt istället för ordentlig vägledning i tekniken.”

“Jag gick till läkaren och fick veta att det var förväntat, även om jag tydligt beskrev min smärta och hur jag grät varje gång jag skulle amma och blev helt panikslagen när min dotter vaknade från tuppluren och ville ha mjölk.”

5 bra råd för sår och smärta vid amning

Låt oss för ordningens skull understryka att amning inte ska göra ont. Sasha Orheim, barnmorska och ägare av Barselsrummet träffar ofta nyblivna mammor som ammar med smärta för att deras bröstvårtor är ömma, blodiga eller spruckna.

– När huden först har gått sönder kan det vara oerhört smärtsamt och med en liten bebis som ständigt behöver dig får såren sällan ro att läka, berättar Sasha. Det blir snabbt en ond cirkel där man hamnar i flaskor, amningsnapp eller korta pauser från amningen, ofta långt innan man egentligen önskade göra det.

Sasha understryker att sår och smärta nästan alltid är tecken på att något i tekniken eller barnets sätt att suga inte fungerar. Det är inget man ska “stå ut med”. Lyckligtvis är det i de flesta fall en problematik som kan lösas med små justeringar.

Om du håller på att få sår eller upplever smärta är det viktigt att agera tidigt:

• Först bör bebisens sugteknik kontrolleras. Om bebisen suger för ytligt på bröstet leder det ofta till sår. Målet är att så mycket av bröstet som möjligt kommer in i munnen – inte bara bröstvårtan.

• Se till att mjölken flödar lätt, så att bebisen inte behöver suga hårt. Varm bröst underlättar mjölkflödet, så använd gärna en värmedyna innan amning. Du kan också mjukt massera lite så att mjölken rinner, innan bebisen börjar suga.

• Efter varje amning kan du vårda bröstvårtorna med en bra salva eller lite av din egen mjölk. Skydda dem gärna med amningsskydd, så att såren kan läka utan att skavas mot tyg.

• Om du inte kan sova (vilket är helt normalt), ta gärna en liten vilopaus mellan amningarna om möjligt. Sitt eller lägg dig bekvämt, blunda, andas djupt och sänk axlarna. Hitta ditt inre fokus och slappna av – då flödar mjölken bättre.

• Se alltid till att ha näringsrika snacks och gott om vatten/vätska i närheten när du ammar. Mammor behöver god näring för att kunna ge näring åt sin bebis. Arrangera gärna en amningshörna vid sängen och/eller soffan, där du alltid kan ha något inom räckhåll.

Klaustrofobi och längtan efter frihet

Din kropp och dina bröst är plötsligt inte längre bara dina. Nu tillhör de en hungrig liten skrikboll som kräver ständig tillgång till mjölkbaren, dygnet runt. Särskilt i början av en amningsresa, när amningen ska etableras och din bebis ännu inte hittat någon dygnsrytm, kan det kännas precis så.

Även senare under amningsperioden kan känslan vara stark, och i vissa perioder – som när bebisen får tänder, är sjuk eller upplever separationsångest – kan den till och med bli ännu intensivare. Din kropp blir ibland inte bara ett verktyg för näring, utan också för tröst och trygghet.

LÄS ÄVEN: Hur länge bör jag amma?

En del dagar känns symbiosen fantastisk, andra dagar kan den kännas överväldigande och nästan klaustrofobisk.

Det är inte ovanligt att känna en stor ambivalens mellan att verkligen uppskatta att amningen fungerar och samtidigt längta efter att bara få ha sitt eget utrymme igen. Längta efter spontanitet och oberoende. Kanske blir längtan ännu tydligare när du ser din partner vare sig behöva fundera på alkohol, pumpning eller spända bröst – och bara kan gå ut en fredagskväll.

Dessa känslor kan samexistera, men ambivalensen kan ibland också mötas av omgivningens oförståelse: 'Varför ger du då inte bara flaska om du vill ha tillbaka din kropp?', kanske svärmor frågar. Men riktigt så enkelt är det ju inte – och sådana förenklingar kan förstärka känslan av ensamhet i allt detta.

"När amningen fungerade kände jag skuld över att vilja sluta, eftersom jag blev så överväldigad och fast i att alltid vara tillgänglig. När det gick sämre och jag ville sluta på grund av smärta, kände jag skuld för att kroppen inte orkade mer. Det kändes som om min kropps förmåga att amma hängde ihop med om mitt barn skulle bli en frisk människa."

"Dubbelheten i att partnern har så mycket mer frihet, men att jag ändå är glad att amningen funkar och inte vill ge flaska bara för att få mer egentid."

"(...) Begränsningen finns där, oavsett om du pumpar eller inte... Man kan bara titta avundsjukt på – eller bara rent allmänt känna avund över att din partner, som inte ammar, kan gå på 30-årsfester, dricka öl och fortsätta sitt sociala liv."

"Hur sömnen blir helt rubbad av amning och allt runtomkring. Det var helt klart det absolut jobbigaste för mig – att bli väckt varje timme eller ännu oftare var otroligt utmattande, både fysiskt och mentalt."

Ensamhet och det tunga ansvaret

Ensamhet dyker också upp som en röd tråd i berättelserna – särskilt den där ensamheten när du står ensam med ansvaret för ett nyfött litet liv. Du har också ansvaret för att förstå när allt är som det ska, eller när något i amningen håller på att gå fel.

Det är ju du som har brösten – så därför är det du som förväntas veta, eller hur? Men det är verkligen ett mindfuck, för fastän du ger mat med dina bröst kan du inte se mjölken. Du vet inte hur mycket din bebis får, eller om det är tillräckligt. Och som nybliven mamma känner du knappt den här lilla personen än.

LÄS ÄVEN: Amning av nyfödd: Hur ofta och hur länge ska bebisen äta?

Vem vänder du dig till när du är osäker? Självklart finns det professionella inom vården, men om du inte känner att de kan, eller har tid, att ge det stöd du behöver kan ensamheten kännas förlamande.

Det är lätt att känna sig ensam med ansvaret att säkerställa sitt barns välbefinnande, samtidigt som man själv (helt begripligt) famlar i mörkret.

"Hur ensam man faktiskt är i beslut om MME, flaska, pumpning och så vidare. Att avgöra vad som är bäst för sitt barn är otroligt tufft när man själv inte har tillräckligt med kunskap eller erfarenhet att avgöra vilken väg som är rätt."

"Både när amningen gick bra och när den gick dåligt kände jag mig otroligt ensam. Som om hela ansvaret för att barnet ska överleva, gå upp i vikt och må bra vilade på mig."

"Det enorma trycket kring att vara en liten människas enda källa till näring, tillväxt och trygghet. I början kändes det nästan som om jag fysiskt bar pressen på mina axlar."

Amningssorg

Alla kan väl amma – annars vore väl inte naturen sådan, eller hur? Sanningen är att nej, det är inte alla som kan eller vill amma. Naturen kan vara brutal, och lyckligtvis har vi ett alternativ som säkerställer att barnet får allt det behöver.

Men! När du står mitt i en virvelvind av babyblues och värmevallningar – som en helt nybakt mamma – är det inte alltid den logiken går ihop. Känslor och instinkter tar över, och man är beredd att gå otroligt långt för att få amningen att fungera. För vissa fungerar det till slut. Och för andra är flaskan ett bättre alternativ för hela familjen.

Det kan komma som en överraskning hur mycket sorg och skam som kan vara kopplat till amningsutmaningar. Om du står mitt i det ska du veta att du inte är ensam. Du är en bra mamma, oavsett hur du matar ditt barn.

LÄS OCKSÅ: "Mjölken kom igång och kom väldigt snabbt. Faktiskt för snabbt."

Kanske är du i en process där du behöver fortsätta att söka möjligheter till hjälp och prova olika saker för att få amningen att fungera. Då ska du göra det. Ha dig själv med i processen och använd all den energi du behöver. Be om stöd i ditt beslut att fortsätta.

Kanske är du på en punkt där du inte kan mer. Eller inte vill mer. Du är skyldig ingen en förklaring. Det är helt okej att välja att sluta amma. Det kan visa sig vara det bästa beslutet. Kanske behöver du sörja det. Kanske känner du lättnad. Allt är okej. Ge dig tid att landa i det.

“Jag var förvånad över hur många känslor/instinkt som är förknippade med amning.

Hade innan jag födde inget problem med tanken på att det kanske blev flaska. Men när amningen gick i kras var det en extrem sorg förknippad med det.”

“Maktlösheten över att inte kunna ge sitt barn tillräckligt med mat. Att köra trippelmatning varje dag under hela sjukhusvistelsen. Utmattningen av att pumpa på natten och ständigt rengöra utrustning. Sjuksköterskor som tyckte jag var besvärlig eftersom jag insisterade på att amma istället för att ge flaska.”

“Det var så svårt att sluta amma, eftersom jag upplevde att man borde amma - och därför tog det mig tyvärr alldeles för lång tid att fatta beslutet att sluta amma. Ett beslut som var helt rätt för vår familj.”

Att sluta amma ett större barn

Flera beskriver också den osynliga aspekten av att behöva sluta med en välfungerande amning av ett större barn, som inte nödvändigtvis håller med om beslutet – och de ambivalenta känslor av sorg som kan uppstå i samband med det. För att inte tala om det mentala aspekterna av att planera ett amningsstopp, så att mjölkproduktionen avvecklas långsamt.

“Hur svårt ett amningsstopp kan vara fysiskt och mentalt, men också bara att få den där bebisen att acceptera att det ska ta slut.”

“Jag önskar att jag varit bättre förberedd på hur det är att sluta amma - särskilt efter en lyckad amningsperiod. Min bebis valde bort min mjölk, och tidpunkten var egentligen rätt för det, men jag var inte alls beredd på alla de känslor som fanns inom mig och hur mitt hjärta brast.”

“För mig var det också oro för bröstinflammation i samband med avvänjning på grund av arbete. Det kan vara svårt både att börja och sluta amma.”

Praktisk amningslogik

Även när amningen går smidigt, kan det vara förknippat med mycket mental matematik och amningslogistik att amma ett barn. För det första ställer amningen stora krav på din kropp i form av vätske- och matintag, och du kanske märker hur du plötsligt behöver mycket mer energi i form av tätare måltider och mer näringsrik mat.

Utmaningen kan dock snabbt bli, att du inte har händerna fria för att laga den maten. För att inte tala om alla de gånger du precis satt dig ner med en skrikande bebis, för att sedan överväldigas av den intensiva amningstörsten utan vatten i sikte (här kan vi rekommendera en termosflaska med sugrör liggandes i soffan).

LÄS OCKSÅ: Hur lång tid tar en amning?

Generellt kan det kännas frustrerande att vara “bänkad” så många timmar per dag – särskilt i början, när bebisen helst vill sova med en bröstvårta i mungipan. Det finns inget bättre än en sovande bebis på magen, men det ställer krav på effektivitet och planering av andra uppgifter, särskilt om man är ensam eller har äldre barn som ska lämnas och hämtas.

“Hur mycket energi det kräver! Alltså de mängder mat och dryck jag konsumerade var imponerande!”

“Den inre balansräkningen av ’vad har jag ätit, har hon magknip av något jag inte borde ha ätit’, är 2-3 koppar kaffe om dagen för mycket för henne, tyckte min mamma sa att lök ger dem hård mage, undrar om det är sant?”

Jämförelse med andra

Vi tenderar att glorifiera de mödrar som sitter elegant och ammar sina barn på ett café. Men sanningen är att verkligheten långt ifrån alltid ser så ut. Faktiskt tvärtom.

För vissa handlar det om bröst med kraftigt flöde, för andra handlar det om bristningar som gör att de inte kan sitta, eller om bebisar som har svårt att komma rätt på bröstet i de klassiska sittande positionerna, eller om pumpar som måste steriliseras. (Och kom ihåg, att även mamman på caféet kan ha sina egna problem i kulisserna – även om det ser enkelt ut för henne just i det ögonblicket, är verkligheten ofta mer nyanserad).

“Att det inte är alla bebisar och bröst där de klassiska/vi kan ta en café amningspositioner fungerar. Jag har mycket mjölk som kommer mycket snabbt vilket resulterar i en bebis som nästan blir kvävd. Därför är den primära amningspositionen liggande antingen i soffan eller sängen vid alla dygnets amningar.”

“Fick sällan en paus från amningen, för först skulle jag amma min son (och senare min dotter) på ett bröst, sedan på det andra bröstet, därefter ge mjölk på flaska, för att de skulle få nog (eftersom jag hade så lite) och till slut skulle jag pumpa ur på ett bröst och sedan det andra. Sedan skulle utrustningen rengöras - och ja, då var det ju dags för nästa runda.”

Låt oss (fortsätta att) prata om det

Tack till alla som har delat era berättelser och varit med och belyst de nyanser som inte alltid får plats i samtalet om amning. För amning handlar inte bara om att ge sitt barn mat. Det är ett stort arbete, och svaren här visar hur mycket som ligger bakom, som sällan sägs högt. Därför är det viktigt att vi pratar om det – så vi kan spegla oss i varandra och inte stå ensamma med det som känns tungt.

Källor: Sundhedsstyrelsen, Sundhedsstyrelsen