Du kanske också trodde att amning var det mest naturliga i världen – tills du själv blev mamma.

De flesta av oss fokuserar mycket på förlossningen – vi går på förberedelsekurser och packar BB-väskan – medan tankarna på amning lätt hamnar i skymundan. Kanske för att det känns svårt att förbereda sig på något man inte har upplevt än. Eller för att man tror att det bara ska fungera av sig självt.

Och plötsligt ligger du där med en liten människa på bröstet, kroppen i undantagstillstånd och tusen frågor och tankar som snurrar i huvudet.

Gör jag rätt? Får mitt barn tillräckligt med mat? Är det meningen att det ska göra så här ont? Vilket bröst ammade jag på sist? Är det tecken på bröstinflammation? Kan det vara ett stramt tungband? Borde jag pumpa ur? Varför verkar det så lätt för andra? Borde jag sluta amma?

De flesta önskar amma

Enligt Folkhälsomyndigheten vill de allra flesta amma – andelen har legat stabilt kring 97% i många år – men i själva verket är det bara 55% som ammar fullt när barnet är fyra månader gammalt. En amningsresa kan ha tusen olika utseenden, och det är, som alltid, viktigt att påminna om att en bra mamma inte sitter i brösten. Det viktigaste är att din bebis är mätt och älskad.

Men samtidigt vet vi också att siffrorna visar en verklighet där många får ett amningsförlopp som blev helt annorlunda än de tänkt.

Ja, amning kan vara fantastisk(!), men det kan också vara ett tufft (och ofta osynligt) arbete. Det är både en mental och fysisk prestation som kan vara svår att förbereda sig på före förlossningen. Oavsett om du ammar eller ger flaska innebär det mängder av små – och ofta osynliga – beslut: planering, oro och den ständiga känslan av ansvar för ett nytt litet liv.

Lyckligtvis har vi ett fantastiskt community på Facebook som alltid finns där för att spegla känslor och erfarenheter som sällan får utrymme. Här delar föräldrar vad som påverkat dem mest – mentalt, fysiskt och känslomässigt – under sin amningsresa.

Allt det vi kanske inte vågar dela när vi är mitt i det och känner oss ensamma. Så till dig som står mitt i det nu: du är inte ensam. Låt oss dyka ner i några av de teman som återkom hos många – tillsammans med (anonyma) citat direkt från gruppen på Facebook:

Bristande stöd och motsägelsefulla råd

Vi inleder med det övergripande temat, nämligen känslan av bristande hjälp när det kommer till att få amningen på rätt spår – eller bristande stöd från hälsopersonal i de fall där amningen plötsligt går snett.

Det handlar om känslan av att inte bli hörd, och ett hälsosystem som helt enkelt saknar tid, kunskap eller förståelse för nyanserna och individens situation.

Det kan kännas som om man plötsligt står ensam med ansvaret att bedöma om amningen går som den ska, och om den inte gör det, måste man själv ta reda på var rätt hjälp kan sökas.

Vissa upplever också att de måste slå näven i bordet för att få den hjälp de behöver. Och det kräver ett mentalt överskott som många inte har – särskilt första gången de blir föräldrar.

“Den bristande kunskapen och enhetliga vägledningen, och den bristande ro och uppbackning för att få det att lyckas. Vi låg inlagda i 5 dagar efter förlossningen, och varje gång en ny personal kom in, ändrades rekommendationerna.”

“Det är otroligt tufft när man själv är osäker på om det verkligen är tillräckligt bra, eller om det känns som om något inte riktigt är som det ska vara. Alltför ofta blir man bemött med 'det ser bra ut' eller 'babyn går upp i vikt' utan att det verkligen granskas ordentligt hur amningen fungerar.”

“Tyvärr fick jag inte tillräckligt med hjälp att få amningen ordentligt igång, och de första dagarna och nätterna var uppriktigt sagt tuffa. Jag satt med en hungrig liten människa, ömma bröst och växande tvivel på om jag överhuvudtaget kunde klara av det.”

Privat amningshjälp

Många beskriver också hur de känt sig tvungna att söka privat amningshjälp för att få igång amningen på rätt sätt. Det kräver både ekonomiskt utrymme och det mentala överskottet att göra research och hitta rätt vägledare med de rätta kompetenserna.

För många mödrar blir det tydligt att hjälp inte alltid finns där man trodde den skulle vara. Och det i sig kan upplevas som ett svek – särskilt när man redan är sårbar och desperat efter stöd och vägledning.

Flera nämner stramt tungband och dålig sugteknik som exempel på problem som det offentliga hälsoväsendet har svårt att avhjälpa och informera ordentligt om. Och i det sammanhanget kan de skiftande råden lägga en extra börda på den ammande, som plötsligt befinner sig i en situation där hon måste välja vilka yrkespersoner hon kan lita på – och därefter normalt kämpa hårt för att få amningen att fungera.

“Mitt amningsförlopp var en kamp i 12 veckor. Det fanns så mycket bristande kunskap både på sjukhuset och från barnavårdscentralen. Det var en privat amningsrådgivare som hjälpte mig på rätt väg och över till en bra amningsupplevelse.”

“Jag önskar att det fanns mer kunskap om tungband, så man kunde få mer enhetlig vägledning; just nu verkar det som om det är lite slumpartat om det bedöms vara stramt eller inte beroende på vem som bedömer det.”

“Min dotter hade otroligt dålig sugteknik som bara blev värre av att det var ett nytt gäng barnmorskor som varje 8:e timme dök upp på BB-avdelningen med en ny åsikt om teknik, ställningar osv. Ett jättestök som slutade med att vi fattade beslutet att mata med flaska med min utpumpade mjölk. Bästa beslutet någonsin.”

Magkänslan

Särskilt som förstagångsförälder kan det kännas som att man famlar i mörkret när det gäller amningen. Det är lätt att klamra sig fast vid kurvor och scheman, även när de kanske stressar mer än de hjälper. Många berättar att de idag – kanske med barn nummer två i famnen – önskar att de hade litat lite mer på sig själva och vad de kände inombords.

Det är självklart klokt att lyssna på utbildade experter som har den senaste kunskapen om amning. Samtidigt är det viktigt att all rådgivning anpassas efter dig och ditt barn. Du känner ditt barn allra bäst, så ta dig gärna tid att stanna upp och fundera på vad som känns rätt för just er.

Ibland är det dock svårt att känna efter överhuvudtaget, särskilt när man är mitt i sömnbrist, får välmenta råd från alla håll och har en liten som helst vill vara nära dig dygnet runt.

Vad är slutsatsen? Att lyssna på sin magkänsla kan vara klokt – men ibland är det omöjligt mitt i allt kaos. Om du känner så, slå inte på dig själv i efterhand. Det är helt mänskligt att behöva stöd utifrån och lita på experters råd. Du har gjort ditt allra bästa utifrån den kunskap du hade just då.

Jag fick flera gånger mjölkstockning och till slut blev jag så dålig av amningen att min barnmorska föreslog att komplettera med modersmjölksersättning. Men jag fick aldrig ordentlig vägledning kring mängden. Varenda litet gnäll tolkade jag som hunger, och jag övermatade säkert vårt barn flera gånger. Jag hade helt enkelt svårt att lyssna till min egen magkänsla om vad som var rätt och fel.

Inför mitt första amningstillfälle var jag nog lite naiv, men läste samtidigt mycket och förberedde mig på mitt sätt – jag gillar att dyka ner på djupet. Utan det hade amningen kanske aldrig fungerat, för annars hade jag förmodligen följt hälsosköterskans råd. Andra barnet har gått mycket smidigare och enklare. Då har jag lyssnat på min magkänsla och känt mig mycket tryggare i det hela.

En kropp på överarbete

Du kanske redan visste att det kan ta tid att etablera en bra amning. Men att det kan göra ont? Det överraskar de flesta. Tyvärr är det många som upplever smärta vid amning, vilket kan kännas helt överväldigande och frustrerande när man bara vill njuta av tiden med sin lilla bebis.

Det är många saker som kan göra amningen smärtsam: sår på bröstvårtorna, dålig sugteknik, svamp, bröstinflammation, stramt tungband, Raynauds syndrom – för att nämna några av dem.

Och med smärtorna följer alla de mentala funderingarna: Ska jag fortsätta amma? Ska jag prova nya amningspositioner? Ska jag hitta en privat amningsrådgivare?

Det kan kännas helt överväldigande att behöva hantera så många saker på en gång, särskilt om man har smärtor samtidigt. Och det gör bara frustrationen större om man inte känner att ens sjuksköterska eller läkare lyssnar ordentligt. För vissa blir smärtorna början på slutet av deras amningsresa.

“Jag ammade med alldeles för mycket smärta och sår alldeles för länge, eftersom jag hela tiden fick höra att det skulle vara så i början och att det snart skulle gå över.”

“För mig var amning mer smärtsamt än att föda – det är åtminstone känslan jag hade efter vårt första barn..."

“Kejsarsnittet på magen gjorde att jag inte kunde lyfta upp bebisen ur den förbaskade plastkrybban på sjukhuset, för det gjorde så ont. Jag minns smärtan när hon lades till, känslan av att sakna minst två händer för att få henne att få ordentligt grepp och erbjudandet om en amningsnapp som kom allt, alldeles för snabbt istället för ordentlig vägledning i teknik.”

“Jag gick till läkaren och fick höra att det var förväntat, trots att jag tydligt beskrev mina smärtor och hur jag grät varje gång jag skulle amma och blev helt panikslagen när min dotter vaknade från sin tupplur och ville ha mjölk.”

5 bra råd om sår och smärtor vid amning

För ordningens skull vill vi understryka att amning inte ska göra ont. Sasha Orheim, barnmorska och ägare av Barselsrummet möter ofta nyblivna mammor som ammar med smärta eftersom deras bröstvårtor är ömma, blodiga eller direkt söndertrasade.

– När huden väl har brutits upp kan det vara oerhört smärtsamt, och med en liten bebis som ofta vill ha mat får såren sällan lugn att läka, berättar Sasha. Det blir snabbt en ond cirkel där man hamnar i flaskor, amningsnappar eller korta pauser från amningen, ofta långt innan man ursprungligen ville det.

Sasha understryker att sår och smärtor nästan alltid är tecken på att något i tekniken eller sättet barnet suger på inte fungerar. Det är inget man bör “härda sig igenom”. Lyckligtvis är det i de flesta fall ett problem som kan lösas med små justeringar.

Om du börjar få sår eller smärtor är det viktigt att agera tidigt:

• Först bör du kontrollera barnets sugteknik. Suger barnet för ytligt på bröstet kommer det ofta att orsaka sår. Målet är att så mycket av bröstet som möjligt kommer in i munnen – inte bara själva bröstvårtan.

• Se till att mjölken rinner lätt, så bebisen inte behöver suga hårt. Varma bröst släpper lättare ifrån sig mjölken, så använd gärna en värmedyna före amning. Du kan också försiktigt massera lite så att mjölken börjar rinna innan bebisen börjar.

• Efter varje amning kan du vårda bröstvårtorna med en bra salva eller lite av din egen mjölk. Skydda dem gärna med amningssnäckor, så såren kan läka utan att gnuggas av textilier.

• Om du inte kan sova (vilket är helt normalt), ta gärna en kort vila mellan amningarna om möjligt. Sätt eller lägg dig bekvämt, slut ögonen, andas djupt och slappna av i axlarna. Fokusera inåt och slappna av helt – då flyter mjölken bättre.

• Se alltid till att ha näringsrika snacks och rikligt med vatten/vätska i närheten när du ammar. Mamman behöver näring för att kunna ge näring åt sin bebis. Inred gärna en amningshörna vid sängen och/eller soffan där du alltid kan ha något till hands inom räckhåll.

Klaustrofobi och längtan efter frihet

Din kropp och dina bröst känns inte längre som din egen egendom. Nu tillhör de en liten hungrig skrikboll som kräver fri mjölkbar dygnet runt. Så kan det verkligen upplevas – särskilt i början av amningen, när allt fortfarande ska komma på plats och bebisen ännu saknar dygnsrytm.

Senare under amningsperioden kan samma känsla fortfarande vara påtaglig, och den förstärks ofta i perioder då bebisen får tänder, är sjuk eller drabbas av separationsångest. Din kropp känns ibland som ett verktyg – inte bara för näring, utan även för tröst och trygghet.

Just denna symbios kan vissa dagar vara underbar och andra dagar överväldigande och klaustrofobisk.

Ambivalensen i att njuta av en fungerande amning samtidigt som du längtar efter att få kroppen för dig själv igen kan vara stark. Du kanske längtar efter spontanitet och självständighet. Dessa känslor kan bli extra tydliga när du ser din partner gå ut en fredagskväll utan att behöva tänka på alkohol, pumpning eller spända bröst.

Även om dessa känslor kan leva sida vid sida, kan ambivalensen ibland mötas av oförståelse från omgivningen. ‘Varför ger ni då inte bara flaska om du vill ha kroppen tillbaka?’ kanske du får höra från svärmor. Men det är inte så enkelt, och när allt reduceras till sådana svartvita val kan känslan av ensamhet i tankarna växa.

"När amningen fungerade kände jag skuld över att vilja sluta för att jag kände mig överväldigad och bunden av att alltid behöva vara tillgänglig. När det gick dåligt och jag ville sluta på grund av smärta, fick jag dåligt samvete för att min kropp inte kunde. Det kändes som om min förmåga att amma avgjorde om barnet skulle växa upp till en frisk människa."

"De dubbla känslor som uppstår när ens partner har mycket mer ‘frihet’ men man ändå gläds åt att amningen fungerar, och inte vill ge flaska bara för att få större frihet."

"…begränsningen finns där oavsett om du pumpar ut eller inte. Du kan bara se på – kanske avundsjukt – eller bara känna den allmänna avundsjukan över att din icke-ammande partner kan gå på 30-årsfester, dricka öl och helt enkelt fortsätta sitt sociala liv."

"Hur förstörd sömnen kan bli av amningen och allt kring den. Det var helt klart den absolut tuffaste delen för mig. Att väckas varje timme – eller oftare – var otroligt utmattande både fysiskt och mentalt."

Ensamhet och det tunga ansvaret

Ensamhet dyker ofta upp i berättelserna. Det handlar särskilt om att känna sig ensam med ansvaret för ett litet nytt liv. Och därmed även ansvaret för att avgöra om allt är bra eller om det är något som inte fungerar med amningen.

Du har ju brösten – så borde du inte veta allt? Men det är verkligen ett mindfuck, för även om du är den som matar med brösten, går det ju inte att se hur mycket mjölk som kommer ut. Du vet inte exakt hur mycket din bebis får, eller om det räcker. Och som nybliven mamma känner du ännu inte ens detta lilla barn så väl.

Vem kan du då vända dig till när du blir osäker? Det självklara svaret är förstås yrkespersonerna inom vården som du träffar som nybliven förälder. Men om du inte känner att de kan stötta eller har tid, kan ensamheten kännas förlamande.

Det kan kännas som om allt ansvar för att ditt barn ska överleva och må bra vilar på dina axlar – samtidigt som du, fullt rimligt, famlar i mörkret.

"Hur ensam man kan känna sig när det gäller att fatta svåra beslut om MME, flaska, pumpning och så vidare. Det är tufft mentalt att behöva välja vad som är bäst för sitt barn när man helt enkelt inte har tillräcklig kunskap eller erfarenhet för att avgöra vad man ska göra."

"Både när amningen fungerade och när det inte gick, kände jag mig otroligt ensam. Som om allt ansvar för om barnet överlever, går upp tillräckligt i vikt och trivs låg på mig."

"Det enorma trycket i att vara en liten människas källa till näring, tillväxt och välmående. I början tyckte jag nästan att jag kände pressen fysiskt på mina axlar."

Amningssorg

Alla kan ju amma – annars skulle väl inte naturen vara utformad så, eller hur? Sanningen är att nej, inte alla kan eller vill amma. Naturen är brutal, men lyckligtvis finns det ett alternativ som ser till att barnet får allt det behöver.

Men! När du står mitt i röran av babyblues och värmevallningar – som en spännande nybliven mamma – ger den logiken inte alltid mening. Känslor och instinkt tar över, och man är beredd att gå otroligt långt för att få amningen att fungera. För vissa fungerar det till slut. För andra är alternativet med flaska en bättre lösning för hela familjen.

Det kan vara överraskande hur mycket sorg och skam som kan vara förknippat med amningsutmaningar. Om du står mitt i det ska du veta att du inte är ensam. Du är en bra mamma, oavsett hur du ger ditt barn mat.

Kanske befinner du dig i en process där du behöver fortsätta söka hjälp och prova olika saker för att få amningen att fungera. Då ska du göra det. Du måste ha med dig själv i processen, och det är okej att lägga all den energi på det som du behöver. Be om stöd i ditt beslut om att fortsätta.

Kanske är du i en situation där du inte kan eller vill mer. Du är inte skyldig någon förklaring. Det är okej att välja att sluta amma. Det kan visa sig vara det bästa beslutet. Du kanske behöver sörja det. Det kan också vara så att du känner lättnad. Allt är okej. Ge dig tid att landa i det.

“Jag var förvånad över hur många känslor/instinkter som är förknippade med amning.”

“Hade före jag födde inga problem med tanken på att det kanske skulle bli flaska. Men när amningen gick i stöpet var det extrem sorg förknippad med det.”

“Makteslösheten över att inte kunna ge sitt barn tillräckligt med mat. Att köra trippelmatning varje dag under hela tiden på sjukhuset. Utmattningen av att pumpa på natten och ständigt rengöra utrustning. Sjuksköterskor som ansåg jag var till besvär för att jag insisterade på att amma istället för att ge flaska.” 

“Det var så svårt att sluta amma eftersom jag kände att man borde amma - och därför tog det tyvärr alldeles för lång tid för mig att fatta beslutet att sluta. Ett beslut som var helt rätt för vår familj.”

Att sluta amma ett större barn

Flera beskriver också den osynliga aspekten av att behöva sluta amma ett välfungerande äldre barn, som inte nödvändigtvis håller med om det beslutet – och de ambivalenta känslor av sorg som kan uppstå i samband med det. För att inte tala om den mentala aspekten av att planera ett amningsstopp, så att mjölkproduktionen successivt minskas. 

“Hur svårt ett amningsstopp kan vara fysiskt och mentalt, men också bara att få den där bebisen att acceptera att det ska avslutas.” 

“Jag hade velat vara bättre förberedd på hur det är att sluta amma - särskilt efter en framgångsrik amningsupplevelse. Min bebis valde bort min mjölk, och tiden var egentligen rätt för det, men jag var inte alls förberedd på alla känslor inom mig och hur mitt hjärta brast.”

“För mig fanns det också oro kring bröstinflammation i samband med den förbannade avtrappningen på grund av arbete. Det kan vara svårt både att börja och sluta amma.”

Praktisk amningslogik

Även när amningen bara fungerar, kan det vara förknippat med många mentala beräkningar och amningslogistik att amma ett barn. För det första ställer amning stora krav på din kropp i form av vätske- och matintag, och du kanske märker hur du plötsligt behöver mycket mer energi i form av oftare måltider och näringsrikare mat.

Utmaningen kan dock snabbt bli att du inte har händer fria för att laga den maten. För att inte tala om alla gånger, du just har satt dig tillrätta med en skrikande bebis, för att sedan överväldigas av den enorma amningstörsten utan vatten i sikte (här kan vi rekommendera termosflaskor med sugrör liggande i soffan).

Generellt kan det kännas frustrerande att vara “bänkad” så många timmar om dagen – särskilt i början, när bebisen helst vill sova med en bröstvårta i munnen. Det finns inget bättre än en sovande bebis på magen, men det ställer krav på effektivitet och planering av andra uppgifter, särskilt om man är ensam eller har äldre barn som ska lämnas och hämtas.

“Hur mycket energi det kräver! Alltså de mängder mat och dryck jag konsumerade var imponerande!”

“Den inre kalkylen av 'vad har jag ätit, har hon magknip av något jag inte borde ha ätit', är 2-3 koppar kaffe om dagen för mycket för henne, minns min mamma sade något om att lök ger dem förstoppning, undrar om det är sant?”

Jämförelser med andra

Vi har en tendens att glorifiera de mammor som sitter helt elegant och ammar sitt barn på ett café. Men sanningen är att verkligheten långt ifrån alltid ser ut så. Faktiskt tvärtom.

För vissa handlar det om bröst med starkt flöde, för andra handlar det om bristningar som gör att de inte kan sitta, eller om bebisar som har svårt att få till ett bra grepp i de klassiska sittande positionerna, eller om pumpar som måste steriliseras. (Och kom ihåg, att även mamman på caféet kan kämpa med saker bakom kulisserna – även om det ser enkelt ut för henne just i den stunden, är verkligheten ofta mer nyanserad).

“Att det inte är alla bebisar och bröst där de klassiska/vi kan gå på café amningsställningarna fungerar. Jag har mycket mjölk som kommer väldigt snabbt vilket resulterar i en bebis som nästan kvävs. Därför är den primära amningspositionen liggande antingen i soffan eller sängen vid alla dygnets amningar.”

“Fick sällan en paus från amning, för först skulle jag amma min son (och senare min dotter) på det ena bröstet, sedan på det andra bröstet, därefter ge mjölk på flaska, för att de skulle få nog (eftersom jag hade så lite) och slutligen skulle jag pumpa på det ena bröstet och sedan på det andra bröstet. Sedan skulle utrustningen rengöras - och ja, sedan var det ju dags för nästa session.”

Låt oss (fortsätta) prata om det

Tack till alla som delat era berättelser och varit med och kastat ljus över de nyanser som inte alltid får plats i samtalet om amning. För amning handlar inte bara om att ge sitt barn mat. Det är ett stort arbete, och svaren här visar hur mycket som ligger bakom, som sällan uttalas högt. Därför är det viktigt att vi pratar om det – så vi kan spegla oss i varandra och inte stå ensamma med det som känns tungt.

Källor: Sundhedsstyrelsen, Sundhedsstyrelsen