Den här artikeln är skriven av Helene Cargara, barnmorska, psykoterapeut, fertilitetsrådgivare och sorgvägledare.

Ett positivt graviditetstest förknippas oftast med glädje och spänning. Drömmar om barnet som kanske är på väg. Föreställningar om framtiden, ett namn man redan har funderat på eller en spjälsäng som ska stå på en viss plats.

Men så behöver det inte vara om man har varit med om en graviditetsförlust. Kanske har du väntat på de två strecken. Hoppats på dem. Kanske har du längtat efter att bli gravid igen sedan du förlorade. Och så står du där till slut. Gravid igen.

Men glädjen kanske inte kommer ensam. Det kan finnas en rädsla för att förlora igen. Dåligt samvete över att inte bara vara glad. Frustration över maktlösheten. Och ensamhet, eftersom det kan finnas så många tankar och känslor att bära på – ofta utan att omgivningen riktigt förstår varför en ny och efterlängtad graviditet inte bara känns lycklig. Det är helt förståeligt.

För har du en gång stått med ett positivt test, hunnit föreställa dig ett barn och en framtid – och sedan upplevt en graviditetsförlust – så blir det inte nödvändigtvis riktigt likadant nästa gång du står med ett positivt test i handen. Nu vet du något som du inte visste förut. Du vet att en graviditet kan ta slut. Att det du drömde om och hoppades på plötsligt kan försvinna.

Och den kunskapen är svår att inte ta med sig in i nästa graviditet.

Man blir inte gravid på samma sätt igen

Jag vet själv hur det är. Min siffra är 6:2. Sex graviditeter. Fyra förluster. Två barn.

Både utifrån mina egna graviditeter och mitt arbete som barnmorska och psykoterapeut vet jag att ett positivt graviditetstest kan få en annan innebörd efter en graviditetsförlust.

Före förlusten kan två streck framför allt vara början på något man har hoppats på och väntat på. Efter en förlust kan de också vara början på en period av oro. För nu vet du att två streck inte garanterar att graviditeten kommer att sluta med ett barn. Det betyder inte att du förväntar dig att det ska gå fel – men du kanske inte heller riktigt vågar tro att det ska gå bra.

Det är en kluven plats att befinna sig på. Hoppet finns där. Men det gör också erfarenheten av förlusten. Du ser på den nya graviditeten genom andra glasögon nu. Glasögon som du inte själv har valt och som inte är så lätta att ta av igen. Du hoppas, men har svårt att tro.

Som det så träffande formulerades i en nyare studie om graviditet efter förlust: “You’re never pregnant in the same way again.”

När tilliten till kroppen vacklar

Efter en graviditetsförlust kan relationen till kroppen förändras. Kanske kontrollerar du toalettpappret varje gång du har varit på toaletten. Kanske går du till och med på toaletten trots att du inte behöver kissa – bara för säkerhets skull. Du blir uppmärksam på allt kroppen berättar för dig. Är brösten fortfarande ömma? Har illamåendet minskat? Lite missfärgade flytningar blir en varningssignal. Ett hugg i underlivet får dig att fundera på om du ska ringa läkaren.

När kroppen en gång har burit en graviditet som gått förlorad kan tilliten till kroppen vackla. Du håller koll. Känner efter. Letar efter tecken. Det kan ge en kortvarig känsla av kontroll över något som du i själva verket bara har begränsad kontroll över. Men det kan också vara utmattande.

Graviditetssymtom kan variera från dag till dag utan att det nödvändigtvis säger något säkert om hur graviditeten utvecklas. Därför kan kroppen sällan ge dig den visshet du söker, oavsett hur mycket du känner efter.

En ny graviditet efter en förlust börjar inte på ett blankt blad. Den kommer med en historia om det du har varit med om, förlorat och kanske fortfarande sörjer.

Jakten på trygghet – och målen som hela tiden flyttas fram

När det är svårt att tro att graviditeten utvecklas som den ska kan behovet av visshet bli stort. Därför söker sig många till extra ultraljud eller så kallade trygghetsultraljud. Det har jag förståelse för. Ett ultraljud kan ge lugn. Men det kan också vara där rädslan blir som allra störst.

Om du tidigare har legat på en brits, tittat på en skärm och fått beskedet att graviditeten har gått förlorad, är ett ultraljud nästa gång inte nödvändigtvis förknippat med glädje och bekymmersfri förväntan.

Att komma in på ultraljudsmottagningen kan kännas som att bestiga Mount Everest i flipflops. Tystnaden medan den som utför undersökningen koncentrerar sig kan få dig att hålla andan, bli rädd och tro det värsta.

Många beskriver en enorm lättnad när de ser hjärtat slå – men också hur oron snabbt kommer tillbaka. Kanske redan några minuter efter att de har lämnat mottagningen. Ett ultraljud berättar nämligen något om graviditeten just där och då. Men efteråt väntar timmarna och dagarna fram till nästa ultraljud eller kontroll. Ofta är den tiden svår att vara i.

Det betyder inte att extra ultraljud inte kan vara till hjälp. För många kan de vara ett viktigt stöd. Men de tar inte nödvändigtvis bort den grundläggande osäkerhet som en tidigare förlust har fört med sig.

Ofta flyttas målet för trygghet och visshet bara lite längre fram: Om hjärtat slår … När vi har passerat vecka 12 … Om bara värdena vid nackuppklaringsundersökningen är normala … Om bara rutinultraljudet går bra … När jag kan känna fosterrörelser …

Att målet för trygghet hela tiden flyttas fram kan komma som en överraskning. Kanske hade du hoppats att glädjen och tilltron skulle flytta in när man väl hade sett hjärtat slå. Och när det inte händer – när det i stället bara dyker upp ett nytt mål – kan det göra dig ledsen.

Kanske får det dig till och med att känna att det är något fel på dig. För nu borde du ju vara glad. Men tryggheten följer inte nödvändigtvis graviditetskalendern.

7+4, 9+2, vecka 12, vecka 20

Vissa datum och graviditetsveckor kan få en särskild betydelse i en graviditet efter en förlust. För omgivningen är det bara siffror. Men för dig kan det vara veckan då ditt barns hjärta slutade slå. Dagen då du började blöda. Ultraljudet då allt förändrades. Dagen då du var beräknad att föda.

Därför kan det vara svårt att närma sig samma tidpunkt i en ny graviditet. Vissa känner stor lättnad när de passerar den graviditetsvecka då de tidigare förlorade sitt barn. Men många upptäcker att rädslan inte försvinner. Att det bara dyker upp en ny milstolpe.

Det är inte nödvändigtvis så att man passerar en viss vecka och sedan känner sig trygg. Tilliten kan komma långsamt, i små glimtar som kan växa sig allt större. Men kanske först långt in i graviditeten.

”Jag vågar inte glädjas än” – går det att skydda sig mot sorgen?

Kanske har du kommit på dig själv med att tänka: Jag vågar inte tro på det förrän efter nästa ultraljud. Vi ska inte köpa babyutrustning än. Vi berättar inte för någon förrän efter vecka 12. Jag vågar inte föreställa mig barnet.

Kanske känner du igen känslan av att du också skyddar dig själv om du håller tillbaka glädjen lite.

Om jag inte vågar tro alltför mycket på det kanske det gör mindre ont om det går fel igen.

Men känslor fungerar sällan så enkelt. Du kan inte skydda dig mot sorgen över en eventuell ny förlust genom att glädjas mindre. Och hur graviditeten slutar beror inte heller på om du tänker tillräckligt positivt eller lyckas tro på att allt kommer att gå bra.

Sorg, rädsla, glädje och hopp kan finnas samtidigt

Vi har en tendens att se sorg och rädsla som motsatser till glädje och hopp. Men det behöver inte vara så. En ny graviditet kan rymma känslor som till en början kan verka motstridiga. Du kan vara glad över att vara gravid och samtidigt vara rädd för att förlora igen. Du kan hoppas på barnet du väntar och samtidigt sörja graviditeten du förlorade.

När en ny graviditet uppstår kan omgivningen lätt tänka: Nu gick det vägen. Eller säga: Nu måste du väl ändå vara glad. Som om den nya graviditeten på något sätt avslutar historien om den förra.

Men en ny graviditet ersätter inte den du förlorade.

Du kan vara djupt tacksam för graviditeten du går igenom nu och ändå bli ledsen när det beräknade förlossningsdatumet för graviditeten du förlorade närmar sig. Du kan se fram emot ett barn och sakna ett annat. Det finns plats för båda berättelserna. Kanske handlar det därför inte om att få rädslan eller sorgen att försvinna för att kunna glädjas åt den nya graviditeten, utan om att ge plats åt det som är.

När du och din partner inte är på samma plats

Graviditeten pågår i en kropp, men en graviditetsförlust kan drabba två. Och en ny graviditet kan också väcka olika reaktioner hos dig och din partner. Kanske går tankarna snabbt till allt som kan gå fel. Du är uppmärksam på kroppen, känner efter och försöker kanske vara steget före och upptäcka tecken på att något inte står rätt till.

Din partner kan befinna sig på en annan plats. Kanske försöker han i högre grad hålla fast vid det som gäller just nu: Det har inte kommit några dåliga nyheter. Graviditeten pågår fortfarande. Allt är som det ska.

Skillnaden mellan er kan skapa avstånd. För det kan kännas ensamt om personen som har upplevt förlusten tillsammans med dig inte verkar lika orolig. Kanske känns det nästan som om du står ensam med rädslan för att det ska hända igen.Samtidigt kan din partner känna sig maktlös. Graviditeten pågår ju inte i hans kropp. Han kan inte känna efter om illamåendet är mindre i dag. Om brösten känns annorlunda. Om det hugger till i nedre delen av magen.

Det är du som känner kroppen. Du som ska bedöma om något har förändrats. Och du som ska reagera om något oroar dig. Det kan kännas som ett stort ansvar – särskilt när tilliten till kroppen redan har utmanats av en tidigare förlust.

Därför kan det vara hjälpsamt att inte bara prata om hur ni mår var och en, utan också om vad ni behöver. Kanske behöver du prata om rädslan, medan din partner behöver hålla fast vid det ni vet just nu. Kanske ger ett extra ultraljud dig lugn, medan det gör din partner mer orolig – eller tvärtom.

Ni behöver inte vara på samma plats samtidigt. Det betyder inte nödvändigtvis att den ena känner mindre, hoppas mindre eller är mindre berörd än den andra. Men det kan vara viktigt att förstå var den andra befinner sig.

Vad kan hjälpa när du blir gravid igen efter en graviditetsförlust?

“Försök nu att njuta av graviditeten.” Det sägs oftast i all välmening. Men det kan bli ännu en sak du förväntas göra. För tänk om du inte kan?

Du får tycka att det är svårt att vara gravid. Du får längta efter att graviditeten ska vara över, samtidigt som du önskar dig barnet mer än något annat. Du får vara trött på att vara rädd. Och du får ha bra dagar då rädslan tar mindre plats, utan att det betyder att du har glömt barnet eller graviditeten du förlorade.

Det finns inget enda rätt sätt att vara gravid efter en förlust. Jag önskar att det fanns en lösning som kunde ta bort rädslan helt. Det tror jag inte att det gör. Men jag tror att något av det viktigaste kan vara att slippa bära den ensam.

Berätta vad du behöver

Berätta för din barnmorska eller läkare att du tidigare har förlorat en graviditet. Inte bara som en upplysning som ska stå i din journal. Berätta också vad förlusten betyder för dig nu. Om du blir väldigt orolig inför ultraljud, säg det. Om en viss graviditetsvecka känns svår, säg det. Om du behöver prata om graviditeten du förlorade, trots att du är gravid igen, gör det.

Behoven under en graviditet efter en förlust handlar inte nödvändigtvis bara om fler undersökningar eller ultraljud. För vissa ger ett extra ultraljud lugn. För andra hjälper det mer att kunna prata med någon som känner till deras historia. En del behöver information och vill veta vad nästa steg är.

Det kan också handla om att bli bemött av någon som förstår varför du är rädd, även om allt ser bra ut. Om att få hjälp att hantera tiden mellan kontrollerna. Och om att slippa själv behöva berätta sin historia från början varje gång.

Det finns ingen lösning som passar alla. Om du inte upplever att det finns utrymme för det hemma, i din omgivning – eller där du går på kontroll – kan det vara hjälpsamt att söka stöd någon annanstans. Det kan vara hos någon som känner till graviditet efter en förlust, eller i ett nätverk eller en stödgrupp med andra som går igenom något liknande.

Ta graviditeten i mindre steg

Ett ultraljud kan ge lugn för stunden. Men kanske känner du också igen känslan av att gå därifrån och redan börja räkna dagarna till nästa. Det är ofta tiden däremellan som ska levas. Och kanske behöver du inte förhålla dig till resten av graviditeten just nu.

En del tycker att det hjälper att dela upp graviditeten i mindre steg. Inte nio månader. Inte nödvändigtvis fram till nästa stora ultraljud. Vissa dagar räcker det att förhålla sig till i dag. Och de allra svåraste dagarna kanske bara till nästa timme.

Det handlar inte om att skjuta graviditeten ifrån sig eller om att inte våga hoppas. Men ibland kan det kännas mer hanterbart att förhålla sig till i dag än till alla månader som ligger framför dig.

Du ska inte behöva börja om från noll

En ny graviditet är en ny graviditet. Men du börjar inte om från noll. Du bär med dig det du har varit med om. Det betyder inte att alla som har upplevt en graviditetsförlust automatiskt behöver extra besök, fler ultraljud eller ett särskilt upplägg. Behoven är olika.

Men jag önskar att en fråga som den här var en naturlig del av mötet med alla gravida som tidigare har förlorat en graviditet:

“Du har tidigare upplevt en graviditetsförlust. Hur känns det för dig att vara gravid igen?”

Och att vi som ställer frågan stannar kvar och lyssnar på svaret. Om du säger att du är rädd behöver vi inte genast försöka prata bort rädslan. Om du säger att du inte vågar glädjas än behöver vi inte säga att du bara ska försöka njuta av graviditeten. Och om du både är glad och rädd behöver vi inte välja den ena känslan framför den andra.

Vi kan lyssna. Vi kan fråga. Vi kan komma ihåg din historia. För vi kan inte förändra förlusten som varit. Men vi kan förändra hur du blir bemött under graviditeten som kommer efter.

För efter en förlust är en ny graviditet inte bara en ny graviditet. Den är ny. Men den bär med sig en historia.