Jag tog inte hand om mitt underliv
Generellt sett tog jag inte väl hand om mitt underliv efter förlossningen. Jag har alltid varit mycket aktiv, spelat volleyboll på hög nivå och sprungit. Så det gjorde jag igen tre månader efter förlossningen. Ingen hänsyn till känslan av att mitt underliv hängde mellan knäna och spelade trumma på knäskålarna. Med andra ord: Mitt underliv försökte verkligen göra mig uppmärksam på att jag behövde ta pauser. Men NEJ. Inte jag.
Allt det pressandet, tryckandet, grävandet, överbelastningen och nog också två extra förlossningar resulterade i att jag kände att det hela tiden satt något och ”fyllde” baktill. Jag blev inte alltid helt klar efter ett stort toalettbesök och kunde torka mig länge utan att känna mig helt ren. Och så pruttade jag helt oväntat, till exempel när jag skrattade – vilket händer ganska ofta. Det var så pinsamt. Det kan för övrigt fortfarande hända.
En operation och snabbt igång med sex!
Efter flera år med besvär baktill, var jag tvungen att genomgå en underlivsoperation. Det kallas en rektal prolaps, framfall eller på fackspråk ett rectocele. Till min glädje kunde jag bättre känna min bäckenbotten igen efter operationen. Det hade jag inte räknat med och vet inte heller om det är en normal bieffekt för alla som opereras. På sjukhuset fick jag veta att jag skulle komma igång med sex igen cirka 6-8 veckor efter operationen för att undvika ärrvävnad. Det verkar finnas olika riktlinjer från sjukhus till sjukhus.
LÄS OCKSÅ: Sex efter förlossning – hur och när?
Sällan har jag varit så orolig över att behöva komma igång med sex, som för länge sedan var en njutning som gett mig tre underbara barn. Men det gick ganska bra – snigellångsamt, försiktigt och med mycket glidmedel. Men någon extatisk upplevelse där jag nådde stjärnorna var det definitivt inte.
Jag önskar att jag hade vetat mer
Risken för att ett framfall kommer tillbaka är ganska stor. Därför ser jag nu till att ha ett välfungerande tarmsystem och undviker djupa knäböj samt mycket tunga lyft.
I efterhand önskar jag att jag hade vetat mer om laxermedel, kost och något så enkelt som hur man sitter rätt på en toalett och hur jag skulle ta hand om min bäckenbotten. Men istället lärde jag mig att läka istället för att förebygga. Min bäckenbotten är nu min bästa väninna som jag tar väl hand om. Och så har jag alltid laxermedel i skåpet, just in case…