Sex efter förlossning
”Nåååh, har ni kommit igång med samlivet igen…?”
– blir du tillfrågad vid 8-veckorskontrollen hos din läkare, där riktlinjerna kräver att läkaren pratar med dig om dina preventivmedelsalternativ, så att du inte blir oönskat gravid alltför snabbt efter förlossningen.
Dessutom ska du genomgå en gynekologisk undersökning och gärna prestera till guldmedalj i knipövningar. För det är viktigt att inte behöva använda TENA-bindor när du fyller 50 år, och det är viktigt att du får igång ditt sexliv snabbt igen – och gärna på samma nivå som du hade innan du fick barn (- om du nu hade ett högtflygande sexliv innan). Och tydligen är vaginalt penetrerande samlag det enda som, även i detta sammanhang, räknas som sex…
Men;
”Hur är det att bli förälder?”, ”Hur känns det att bo i din kropp nu?”, ”Vad är skrämmande/spännande i ditt nya liv?”, ”Är du nöjd med din söm, eller behöver du att den ses över en extra gång?”, ”Hur är det att vara du – nu?” – blev du tillfrågad om det?
De flesta har inte ”- kommit igång” efter 8 veckor, och bara att skriva dessa ord gör att det känns som om garnet stramar runt bröstvårtan i det politiskt korrekta silke/ullblandnings-amningsinlägg.
För: Igång med vad? Kärleken? Gemenskapen? Närheten? Tilliten? Förtroligheten?
Den har väl funnits där hela tiden, eller hur? Det var ju på den grunden ni skapade ert barn.
Igång med vad?
Jo, för där står en man och hoppar som en treåring, och det enda han tydligen har i tankarna är när han kan ha sex igen. Och där sitter du själv med mjölken sprutande åt alla håll, en ny kropp som du precis har börjat känna vilket hål som hör till vad – och det enda du ”naturligtvis” tänker på är att ”bli redo” för samlag efter förlossningen!
”För tusan, det blir jag aldrig – och lyckligtvis har jag en partner som är mer än en penis som skriker efter tillfredsställelse”, tänker du.
Vad betyder “redo” för dig?
Är du redo för ett nytt liv? Är du redo för förändringen, som ju inte går att undvika nu när det ligger ett mirakel vid ditt bröst? Är det ALLT värt? Den saknade sömnen, urinen som rinner ut vid minsta lilla nysning, det förlorade håret, desperationen över att inte kunna trösta ditt barn, den ständigt lurande TVIVELN – om du gör det tillräckligt bra, bristningar, bröstspänningar osv. osv., och – tviveln om din kropp någonsin kommer att kännas sexuell igen.
Och du ser på din partner och tänker att han/hon ser ju ut som han/hon brukar, så hur ska vi hitta tillbaka till samma sätt som innan, när vi var jämlika och jämställda?
LÄS OCKSÅ: 7 frågor för reflektion om sex och samliv
Har du accepterat din nya kropp och finner du den attraktiv? Eller sörjer du förlusten av den vältränade magen du slitit timmar i gymmet för att få?