Jag kunde fylla en hel binda med kiss
Efter förlossningen fortsatte det. Jag hade precis haft en ”byrålåda i kläm” i underlivet i några timmar eller 10, så jag kunde ju inte räkna med att det bara skulle sluta så där.
Jag hade också hört mammor skratta lite nervöst och ironiskt över att de i alla fall inte skulle upp på den där studsmattan. Men undrar om de också använde efterförlossningsbind på grund av urin och inte blod? Undrar om de varje gång de skulle ta en liten löptur, skrattade lite för mycket, var lite förkylda och också behövde oroa sig för den blöta fläcken bakpå? För det behövde jag.
Ibland läckte jag så mycket att jag fyllde bindan… och kom ihåg tillbaka till sexualundervisningen i grundskolan och se framför dig hur mycket som egentligen kan rymmas i en sådan binda. Jag knep och knep och knep, för det måste ju vara lösningen på det.
Utredningsförlopp (och vägning av kiss?!)
Ett år efter förlossningen och otaliga knip i olika positioner, tänkte jag att nu fick det vara nog. Jag hittade en fysioterapeut som var specialiserad på bäckenbotten. Hon kunde snabbt konstatera att jag hade ett ganska bra knip, och att det förmodligen inte var orsaken. Jag blev faktiskt ganska lättad. Jag kunde inte låta bli att tänka på det sexuella. För om man kissar i byxorna och inte kan knipa ihop, så är man väl också ganska slapp…eller hur?
LÄS OCKSÅ: “Det var så obehagligt – som om allt var på väg ut igen”
Jag gick till läkaren, som skickade mig genom en längre utredningsprocess på avdelningen för kvinnosjukdomar med vätske- och urinmätningsscheman, vägning av de använda bindorna, test för om jag kunde tömma blåsan, test för om jag kunde känna när min blåsa var full osv. Allt tänkbart som har med kiss att göra. Och låt mig bara säga, jag blev ganska bekväm med att prata om kiss.
Slutsatsen blev att ligamentet som ska strama över urinröret vid fysisk aktivitet var för slappt. Det fanns bara en lösning, och det var en slyngoperation – en så kallad TVT. Här ersätts ligamentet med ett nytt band. Operationen sattes till den 19 september, och jag var så lättad och glad. Den 18 september stod jag med ett positivt graviditetstest trots en spiral. Skit.