Moderskapet är omgivet av en mängd förväntningar, och det är normalt att du som blivande mamma har föreställningar om hur livet med en liten bebis kommer att bli. Men de flesta är inte förberedda på den psykiska påfrestning som det kan innebära att bli förälder.

Vad är en efterfödselsreaktion?

Det uppskattas att 15-20 % av nyblivna mammor utvecklar en efterfödselsreaktion, ett paraplybegrepp som täcker olika psykiska reaktioner under efterfödselstiden. Vanligtvis uppstår efterfödselsreaktioner under de första 3 månaderna, men det är inte ovanligt att problemen kan börja under graviditeten eller upp till ett år efter förlossningen.

LÄS OCKSÅ: Gravid med depression – risker, tecken och behandling

De flesta mammor kommer att uppleva någon form av reaktion på moderskapet, eftersom du som nybliven mamma ställs inför nya krav som ibland kan vara svåra att leva upp till. Intensiva känslomässiga svängningar är därför normala under denna första tid, och det betyder inte nödvändigtvis att du behöver hjälp utifrån.

Tyvärr händer det i vissa fall att de svåra känslorna och reaktionsmönstren kopplade till moderskapet blir allvarliga och kräver behandling. Här kan du lära dig mer om de olika typerna av efterfödselsreaktioner som finns och hur de vanligtvis behandlas.

Vilka former av efterfödselsreaktioner finns det?

• Baby blues
• Förlossningsdepression
• Generaliserad ångest
• Panikångest
• OCD
• PTSD
• Förlossningspsykos

Vad är baby blues?

Baby blues, även känd som ”gråtdagarna”, är ett övergående tillstånd som uppstår inom de första 14 dagarna efter förlossningen och i de flesta fall når sin topp omkring dag 5. Tillståndet, som drabbar upp till 75% av nya mammor, yttrar sig i humörsvängningar, känslor av överväldigande och gråt.

Det orsakas av en kombination av ett drastiskt fall i hormonerna östrogen och progesteron tillsammans med sömnbrist och utmattning efter de fysiska ansträngningarna vid förlossningen. Dessutom kommer den stora omställningen det innebär att plötsligt vara ansvarig för en liten bebis välbefinnande.

Baby blues kan verka skrämmande för både mamma och partner om man inte är förberedd på att denna reaktion kan komma och att den är helt normal. Om tillståndet fortsätter längre än de första veckorna efter förlossningen finns det risk för att man utvecklar en mer allvarlig efterfödselsreaktion, som till exempel depression eller en ångesttillstånd.

Vad är en förlossningsdepression?

Förlossningsdepression är ett tillstånd som i sitt symptombild anses vara identiskt med en vanlig depression, vilket innebär känslor av tomhet, trötthet och brist på glädje. Det uppskattas att omkring 10 % av nyblivna mammor utvecklar en förlossningsdepression, och pappor eller medmammor kan också drabbas.

LÄS MER: Förlossningsdepression – När det gör ont i själen att bli mamma

Tillståndet utvecklas vanligtvis kort tid efter förlossningen, men det kan också ske under graviditeten och upp till ett år efter förlossningen. En förlossningsdepression, även känd som efterfödselsdepression, kan variera i svårighetsgrad från mild till måttlig eller svår. Om du är osäker på om du lider av en förlossningsdepression bör du prata med din barnmorska eller läkare.

Vad är generaliserad ångest?

Generaliserad ångest kan rikta sig mot allt och är inte knuten till något specifikt. Det drabbar omkring 7-10 % av nyblivna mammor och omfattar ständiga, överdrivna bekymmer, särskilt relaterade till barnets välbefinnande. Dessutom kommer känslan av ängslan och oro, och i vissa fall kan tvångstankar uppstå.

Denna ångeststörning kan manifestera sig fysiskt genom hjärtklappning, svettningar, yrsel eller skakningar. Du kan dessutom uppleva matvägran, sömnproblem (även om bebisen sover!) samt muskelspänningar.

LÄS OCKSÅ: Bra att veta: Amning och medicin

I uttalade fall kommer generaliserad ångest att begränsa kvinnans handlingsmöjligheter i vardagen, och det är inte ovanligt att utveckla ett enormt behov av kontroll som ett verktyg för att hålla ångesten borta.

Generaliserad ångest ses ofta tillsammans med förlossningsdepression, och precis som för depression kommer behandlingsmetoden ofta att vara kognitiv beteendeterapi (samtalsterapi), medicinsk behandling i form av antidepressiv medicin eller en kombination av dessa.

Vad är panikångest?

Panikångest yttrar sig som plötsliga och mycket obehagliga ångestattacker, som dock bara varar en kort stund åt gången. Tillståndet har en stark fysiologisk komponent, och det kan ofta kännas som om du är utom kontroll, håller på att förlora förståndet eller är på väg att få en hjärtattack.

Typiska symptom på ångestattacker:

• Andningssvårigheter/hyperventilation
• Stickningar/prickningar i händer och fingrar
• Kraftig hjärtklappning
• Frossa
• Yrsel
• Värmevallningar

En ångestattack har inte alltid en egentlig utlösande orsak, och den kan i princip uppstå ur tomma intet. Efter en attack uppstår ofta en så kallad förväntansångest – alltså en rädsla för att uppleva ännu en attack. Av den anledningen kan det hända att man medvetet undviker situationer som påminner en om omständigheterna vid den första ångestattacken. Det kan till exempel vara om du efter en hemsk upplevelse med ditt skrikande spädbarn i mataffären inte vågar gå och handla med barnvagnen igen.

Panikångest drabbar mellan 1-5 % av nyblivna mammor och kan ses som ett medföljande symptom i samband med depressiva tillstånd. Det är dock också relativt vanligt att uppleva en enstaka attack av panikångest utan att du nödvändigtvis diagnostiseras med panikångest.

Det finns en mycket god framgångsgrad i behandlingen av panikångest med kognitiv beteendeterapi, men ibland kan det vara nödvändigt att komplettera behandlingen med antidepressiv medicin. Det första steget i behandlingen av panikångest är att bli medveten om de mekanismer som ligger bakom ångesten. Här handlar det bland annat om att förstå att det inte är farligt att uppleva panikångest, även om det kan kännas så.

Vad är OCD?

Obsessive Compulsive Disorder (OCD) är en vanlig ångeststörning. Den yttrar sig genom påträngande tankar – tvångstankar – med obehagligt, skrämmande eller sexuellt olämpligt innehåll, som kan ta form av ”mentala bilder”. Tankarna kan vara oerhört ångestframkallande, och man kan bli väldigt rädd för att agera på dem.

För nyblivna föräldrar handlar tankarna ofta om att barnet ska komma till skada, eller att man som förälder ska skada barnet. En mamma kan till exempel uppleva rädsla för att råka knuffa barnvagnen ut på vägen eller kasta ut barnet genom fönstret. Andra mammor beskriver att de är rädda för att vara i köket med barnet av rädsla för att plötsligt skada den lilla med en kniv.

Tvångstankarna leder ofta till tvångshandlingar, som blir en strategi för att hålla tvångstankarna i schack. Det kan till exempel vara att man inte vill bära barnet i trappor, slutar öppna fönster eller utvecklar ett behov av att kontrollera barnet i barnvagnen tjugo gånger under en tupplur.

LÄS OCKSÅ: “Jag var rädd och skakade Fridas arm och klappade henne lite på kinden”

Behandlingen utgår ofta från kognitiv beteendeterapi, där man särskilt arbetar med så kallade exponeringstekniker. Målet är att minska ångesten genom att gradvis sluta utföra tvångshandlingarna. Sakta men säkert kommer man att upptäcka att tvångstankarna inte utgör någon risk, och att man inte behöver utföra tvångshandlingar för att minska ångesten.

En annan viktig del av behandlingen är att uppmärksamma att tankarna inte utgör en verklig risk, så länge de upplevs som skrämmande och främmande. Detta står i kontrast till vanföreställningar vid till exempel schizofreni, där personen vanligtvis upplever dem som en del av sig själv. Det kan vara en lättnad att höra att så länge du blir skrämd eller äcklad av tankarna om till exempel att skada barnet, så är de inte direkt farliga.

Vad är förlossningsrelaterad PTSD?

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) uppstår när ett akut stressläge blir kroniskt och ihållande. Upp till 6-10 % av nyblivna mammor utvecklar PTSD som följd av en traumatiserande förlossning eller efterförlossningsperiod. Det handlar ofta om komplikationer, oväntade ingrepp, våldsamma och okontrollerbara smärtor samt potentiell livsfara för mor och/eller barn.

Det är dock viktigt att notera att en förlossning som gått ”enligt boken” också kan ge upphov till posttraumatiska belastningssymptom. Detta är fallet om kvinnan själv har upplevt sig utom kontroll eller hjälplös under förlossningen. Det är alltså inte enbart förlossningens outcome eller det objektiva förlossningsförloppet som avgör om man kan utveckla PTSD efter en förlossning.

Symptom på PTSD hos en nybliven mamma kan yttra sig i form av:

• koncentrationssvårigheter
• ökat alarmberedskap
• flashbacks/mardrömmar
• humörsvängningar
• känslolöshet
• irritabilitet/vredesutbrott

Dessutom är det normalt att uppleva starkt obehag när man konfronteras med omständigheter som påminner en om den traumatiserande händelsen. Det kan till exempel vara om någon i umgängeskretsen pratar om en sjukhusvistelse eller sin egen förlossning.

Symptomen leder ofta till att man utvecklar former av undvikandebeteende för att undvika ”triggers” av flashbacks och det obehagliga fysiska och emotionella respons som kan uppstå när man påminns om traumat. Därmed begränsas ens handlingsmöjligheter, vilket kan ha stor inverkan på det dagliga funktionsnivån samt relationer till andra människor.

Det bör understrykas att ovanstående symptom inte nödvändigtvis leder till posttraumatiskt stressyndrom. Om man tidigt får rätt stöd och hjälp att bearbeta en traumatisk förlossning eller efterförlossningsupplevelse, minskar risken för att utveckla PTSD.

Förlossningspsykos

Förlossningspsykos är det allvarligaste av de psykiska tillstånd som kan uppstå i efterförlossningsperioden, och här är det nödvändigt med akut behandling genom inläggning på en psykiatrisk avdelning. Lyckligtvis är det också det mest sällsynta tillståndet, som endast drabbar 1 av 1000 kvinnor.

Symptomen på en förlossningspsykos är vanföreställningar, hallucinationer, förvirring och maniliknande tillstånd. Ofta har kvinnan sömnsvårigheter och är mycket känslomässigt instabil. Gränsen mellan verklighet och fantasi suddas ut, och det sker vanligtvis en akut försämring på kort tid, varför det är ytterst viktigt att omgivningen reagerar snabbt.

En av de största riskfaktorerna för att utveckla en förlossningspsykos är att man tidigare har diagnostiserats med schizofreni eller bipolär störning. Förlossningspsykos uppstår oftast kort tid efter förlossningen och kräver omedelbar insats, eftersom kvinnan kan utgöra en fara för sig själv och/eller sitt barn.

Du är inte ensam om du upplever moderskapets början som utmanande

Det är naturligt att bli överväldigad i perioder, men om du känner ihållande sorg, ångest eller andra av de ovan beskrivna symptomen, så är det möjligt att få hjälp att hantera det på ett bra sätt. Börja med att kontakta din egen läkare eller barnmorska och berätta om dina utmaningar – de kan hjälpa dig på rätt väg.

Tyvärr väljer många mammor att hålla de svåra känslorna för sig själva av rädsla för att myndigheterna ska omhänderta barnet. Här är det viktigt att klargöra att en omhändertagande alltid är den absolut sista utvägen, och det är sällsynt att en efterförlossningsreaktion utan andra allvarliga omständigheter (t.ex. våld i hemmet) leder till detta.

Du bör aldrig känna skam över att utveckla en efterförlossningsreaktion – det är inte ditt fel, och kom ihåg: en svår start på moderskapet betyder aldrig att du är en dålig mamma.

Källor: Seleni Institute, Psykiatrifonden