Moderskapet är omgivet av en mängd förväntningar, och det är normalt att du som blivande mamma har föreställningar om hur livet med en liten bebis kommer att bli. Men de flesta är inte förberedda på den psykiska påfrestning som det kan innebära att bli förälder.

Vad är en reaktion efter förlossningen?

Det uppskattas att 15–20 % av nyblivna mammor utvecklar en reaktion efter förlossningen, ett paraplybegrepp som omfattar olika psykiska reaktioner under tiden efter förlossningen. Reaktioner efter förlossningen uppstår vanligtvis under de första tre månaderna, men det är inte ovanligt att problemen debuterar under graviditeten eller så sent som ett år efter förlossningen.

LÄS OCKSÅ: Gravid med depression – risker, tecken och behandling

De flesta mammor upplever någon form av reaktion på moderskapet, eftersom du som nybliven mamma möter nya krav som det ibland kan vara svårt att leva upp till. Intensiva känslomässiga svängningar är därför normala under den första tiden, och det betyder inte nödvändigtvis att du behöver hjälp utifrån.

Tyvärr händer det i vissa fall att de svåra känslorna och reaktionsmönstren kopplade till moderskapet blir allvarliga och kräver behandling. Här kan du lära dig mer om de olika typerna av reaktioner efter förlossningen och hur de vanligtvis behandlas.

Vilka typer av reaktioner efter förlossningen finns det?

• Baby blues
• Förlossningsdepression
• Generaliserat ångestsyndrom
• Panikångest
• OCD
• PTSD
• Förlossningspsykos

Vad är baby blues?

Baby blues, även kallat ”gråtperioden”, är ett övergående tillstånd som uppstår under de första 14 dagarna efter förlossningen och som i de flesta fall når sin kulmen omkring dag 5. Tillståndet, som drabbar uppemot 75 % av nyblivna mammor, visar sig genom humörsvängningar, en känsla av att vara överväldigad och gråt.

LÄS OCKSÅ: Hormoner efter förlossningen: Allt du behöver veta om de kraftiga hormonsvängningarna

Det beror på en kombination av ett kraftigt fall i nivåerna av hormonerna östrogen och progesteron, sömnbrist och utmattning efter de fysiska ansträngningarna i samband med förlossningen. Därtill kommer den stora omställning som det innebär att plötsligt vara ansvarig för en liten bebis välmående.

Baby blues kan verka skrämmande för både mamman och partnern om man inte är förberedd på att reaktionen kan uppstå och att den är helt normal. Om tillståndet fortsätter längre än de första veckorna efter förlossningen finns det risk för att man håller på att utveckla en allvarligare reaktion efter förlossningen, exempelvis en depression eller ett ångestsyndrom.

Vad är en förlossningsdepression?

Förlossningsdepression är ett tillstånd vars symtombild anses vara identisk med den vid en vanlig depression, vilket innebär känslor av tomhet, trötthet och brist på glädje. Det uppskattas att omkring 10 % av nyblivna mammor utvecklar en förlossningsdepression, och även pappor eller medmammor kan drabbas.

LÄS MER: Förlossningsdepression – När det gör ont i psyket att bli mamma

Tillståndet utvecklas vanligtvis kort efter förlossningen, men det kan också uppstå under graviditeten och upp till ett år efter förlossningen. En förlossningsdepression, även kallad depression efter förlossningen, kan variera i svårighetsgrad från mild till måttlig eller svår. Om du är osäker på om du lider av en förlossningsdepression bör du prata med din barnmorska eller läkare.

Vad är generaliserat ångestsyndrom?

Generaliserad ångest kan riktas mot vad som helst och är inte knuten till något specifikt. Den drabbar omkring 7–10 % av nyblivna mammor och innebär ständiga, överdrivna bekymmer, särskilt kopplade till barnets välmående. Därtill kommer känslor av ängslan och oro, och i vissa fall kan tvångstankar uppstå.

Detta ångestsyndrom kan yttra sig fysiskt genom hjärtklappning, svettningar, yrsel eller skakningar. Du kan dessutom uppleva ovilja att äta, sömnproblem (även om bebisen sover!) samt muskelspänningar.

LÄS OCKSÅ: Bra att veta: Amning och medicin

I uttalade fall kan generaliserad ångest begränsa kvinnans möjligheter att fungera i vardagen, och det är inte ovanligt att utveckla ett starkt kontrollbehov som ett sätt att hålla ångesten på avstånd.

Generaliserad ångest förekommer ofta tillsammans med förlossningsdepression, och precis som vid depression består behandlingen ofta av kognitiv beteendeterapi (samtalsterapi), läkemedelsbehandling med antidepressiva läkemedel eller en kombination av dessa.

Vad är panikångest?

Panikångest visar sig som plötsliga och mycket obehagliga ångestattacker, som dock bara varar en kort stund åt gången. Tillståndet har en stark fysiologisk komponent, och det kan ofta kännas som om du tappar kontrollen, håller på att förlora förståndet eller är på väg att få en hjärtinfarkt.

Typiska symtom på ångestattacker:

• Andningssvårigheter/hyperventilering
• Stickningar/pirrningar i händer och fingrar
• Kraftig hjärtklappning
• Frossa
• Yrsel
• Värmevallningar

En ångestattack har inte alltid en tydlig utlösande orsak och kan i princip uppstå från ingenstans. Efter en attack uppstår i många fall så kallad förväntansångest – alltså en rädsla för att drabbas av ännu en attack. Därför kan det hända att man medvetet undviker situationer som påminner om omständigheterna kring den första ångestattacken. Det kan exempelvis vara om du efter en fruktansvärd upplevelse med ditt skrikande spädbarn i mataffären inte längre vågar gå och handla med barnvagnen.

Panikångest drabbar mellan 1 och 5 % av nyblivna mammor och kan förekomma som ett åtföljande symtom vid depressiva tillstånd. Det är dock också relativt vanligt att uppleva en enstaka panikångestattack utan att du nödvändigtvis diagnostiseras med panikångest.

Kognitiv beteendeterapi har mycket goda resultat vid behandling av panikångest, men ibland kan det vara nödvändigt att komplettera behandlingen med antidepressiva läkemedel. Det första steget i behandlingen av panikångest är att bli medveten om de mekanismer som ligger bakom ångesten. Det handlar bland annat om att förstå att det inte är farligt att uppleva panikångest, även om det kan kännas så.

Vad är OCD?

Obsessive Compulsive Disorder (OCD) är en vanlig ångeststörning. Den yttrar sig genom påträngande tankar – tvångstankar – med obehagligt, skrämmande eller sexuellt olämpligt innehåll, som kan ta form av ”mentala bilder”. Tankarna kan vara oerhört ångestframkallande, och man kan bli väldigt rädd för att agera på dem.

För nyblivna föräldrar handlar tankarna ofta om att barnet ska komma till skada, eller att man som förälder ska skada barnet. En mamma kan till exempel uppleva rädsla för att råka knuffa barnvagnen ut på vägen eller kasta ut barnet genom fönstret. Andra mammor beskriver att de är rädda för att vara i köket med barnet av rädsla för att plötsligt skada den lilla med en kniv.

Tvångstankarna leder ofta till tvångshandlingar, som blir en strategi för att hålla tvångstankarna i schack. Det kan till exempel vara att man inte vill bära barnet i trappor, slutar öppna fönster eller utvecklar ett behov av att kontrollera barnet i barnvagnen tjugo gånger under en tupplur.

LÄS OCKSÅ: “Jag var rädd och skakade Fridas arm och klappade henne lite på kinden”

Behandlingen utgår ofta från kognitiv beteendeterapi, där man särskilt arbetar med så kallade exponeringstekniker. Målet är att minska ångesten genom att gradvis sluta utföra tvångshandlingarna. Sakta men säkert kommer man att upptäcka att tvångstankarna inte utgör någon risk, och att man inte behöver utföra tvångshandlingar för att minska ångesten.

En annan viktig del av behandlingen är att uppmärksamma att tankarna inte utgör en verklig risk, så länge de upplevs som skrämmande och främmande. Detta står i kontrast till vanföreställningar vid till exempel schizofreni, där personen vanligtvis upplever dem som en del av sig själv. Det kan vara en lättnad att höra att så länge du blir skrämd eller äcklad av tankarna om till exempel att skada barnet, så är de inte direkt farliga.

Vad är förlossningsrelaterad PTSD?

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) uppstår när ett akut stressläge blir kroniskt och ihållande. Upp till 6-10 % av nyblivna mammor utvecklar PTSD som följd av en traumatiserande förlossning eller efterförlossningsperiod. Det handlar ofta om komplikationer, oväntade ingrepp, våldsamma och okontrollerbara smärtor samt potentiell livsfara för mor och/eller barn.

Det är dock viktigt att notera att en förlossning som gått ”enligt boken” också kan ge upphov till posttraumatiska belastningssymptom. Detta är fallet om kvinnan själv har upplevt sig utom kontroll eller hjälplös under förlossningen. Det är alltså inte enbart förlossningens outcome eller det objektiva förlossningsförloppet som avgör om man kan utveckla PTSD efter en förlossning.

Symptom på PTSD hos en nybliven mamma kan yttra sig i form av:

• koncentrationssvårigheter
• ökat alarmberedskap
• flashbacks/mardrömmar
• humörsvängningar
• känslolöshet
• irritabilitet/vredesutbrott

Dessutom är det normalt att uppleva starkt obehag när man konfronteras med omständigheter som påminner en om den traumatiserande händelsen. Det kan till exempel vara om någon i umgängeskretsen pratar om en sjukhusvistelse eller sin egen förlossning.

Symptomen leder ofta till att man utvecklar former av undvikandebeteende för att undvika ”triggers” av flashbacks och det obehagliga fysiska och emotionella respons som kan uppstå när man påminns om traumat. Därmed begränsas ens handlingsmöjligheter, vilket kan ha stor inverkan på det dagliga funktionsnivån samt relationer till andra människor.

Det bör understrykas att ovanstående symptom inte nödvändigtvis leder till posttraumatiskt stressyndrom. Om man tidigt får rätt stöd och hjälp att bearbeta en traumatisk förlossning eller efterförlossningsupplevelse, minskar risken för att utveckla PTSD.

Förlossningspsykos

Förlossningspsykos är det allvarligaste av de psykiska tillstånd som kan uppstå i efterförlossningsperioden, och här är det nödvändigt med akut behandling genom inläggning på en psykiatrisk avdelning. Lyckligtvis är det också det mest sällsynta tillståndet, som endast drabbar 1 av 1000 kvinnor.

Symptomen på en förlossningspsykos är vanföreställningar, hallucinationer, förvirring och maniliknande tillstånd. Ofta har kvinnan sömnsvårigheter och är mycket känslomässigt instabil. Gränsen mellan verklighet och fantasi suddas ut, och det sker vanligtvis en akut försämring på kort tid, varför det är ytterst viktigt att omgivningen reagerar snabbt.

En av de största riskfaktorerna för att utveckla en förlossningspsykos är att man tidigare har diagnostiserats med schizofreni eller bipolär störning. Förlossningspsykos uppstår oftast kort tid efter förlossningen och kräver omedelbar insats, eftersom kvinnan kan utgöra en fara för sig själv och/eller sitt barn.

Du är inte ensam om du upplever moderskapets början som utmanande

Det är naturligt att bli överväldigad i perioder, men om du känner ihållande sorg, ångest eller andra av de ovan beskrivna symptomen, så är det möjligt att få hjälp att hantera det på ett bra sätt. Börja med att kontakta din egen läkare eller barnmorska och berätta om dina utmaningar – de kan hjälpa dig på rätt väg.

Tyvärr väljer många mammor att hålla de svåra känslorna för sig själva av rädsla för att myndigheterna ska omhänderta barnet. Här är det viktigt att klargöra att en omhändertagande alltid är den absolut sista utvägen, och det är sällsynt att en efterförlossningsreaktion utan andra allvarliga omständigheter (t.ex. våld i hemmet) leder till detta.

Du bör aldrig känna skam över att utveckla en efterförlossningsreaktion – det är inte ditt fel, och kom ihåg: en svår start på moderskapet betyder aldrig att du är en dålig mamma.

Skriven av Malene Buhl, psykolog och innehavare av MamaCircle