Att bli mamma är en av de största upplevelserna en kvinna kommer att gå igenom i sitt liv. Den tidiga moderskapstiden är en period präglad av stora förändringar – både på gott och ont – och kan för vissa kvinnor vara en riktig känslomässig berg- och dalbana.

Du kan uppleva både intensiv lycka, vågor av eufori och en överväldigande kärlek till barnet, samtidigt som du kan känna dig överväldigad av ansvar och uppleva intensiv oro och bekymmer för ditt barns välmående.

Vad är en förlossningsdepression?

Postpartum depression är en av de mest kända reaktionerna efter förlossningen, och upp till 10% av nyblivna mammor utvecklar en behandlingskrävande förlossningsdepression. Symptomen liknar de som kännetecknar en vanlig depression – bl.a. trötthet, tomhet och ihållande sorg. Dessutom kan känslor av otillräcklighet och hjälplöshet samt upplevelsen av att vara en dålig mamma förekomma.

Varför utvecklar vissa kvinnor en förlossningsdepression?

En förlossningsdepression beror på flera faktorer som påverkar varandra inbördes. Det finns bl.a. en viss ärftlig komponent som kan öka sårbarheten för att utveckla en förlossningsdepression. Man vet också att risken är högre hos kvinnor som tidigare har lidit av depression eller ångest.

Du är särskilt utsatt om du har upplevt påfrestande händelser under graviditeten eller efter förlossningen, liksom en svår förlossningsupplevelse med många komplikationer ökar risken för att utveckla en förlossningsdepression avsevärt. Om du hade en förlossningsdepression med ditt första barn är det en bra idé att ta emot extra hjälp och stöd vid eventuella efterföljande barn, så att du kan få en annorlunda och bättre upplevelse.

LÄS OCKSÅ: Efterfödselsreaktioner – psykologens guide till smärta i moderskapet

Dessutom finns det en rad psykologiska och sociala faktorer som ökar en kvinnas risk för att utveckla en förlossningsdepression. Här kan nämnas personlighet och temperament, liksom bristande socialt stöd och konflikter i familjerelationer kan spela en viktig roll.

Det är alltså viktigt att fastslå att det inte finns ett entydigt recept på vem som utvecklar en förlossningsdepression och vem som inte gör det. Det handlar snarare om ett samspel av många olika faktorer som kan verka antingen skyddande eller disponerande i den enskilda kvinnans situation.

Vilka är symptomen på en förlossningsdepression?

Känslomässiga svängningar är normala under de första veckorna efter förlossningen, och du har kanske hört talas om baby blues och den beryktade ”gråtattacken” efter förlossningen. Detta betyder inte nödvändigtvis att du har en förlossningsdepression. Du bör dock söka hjälp om din barselsblues varar i mer än 14 dagar.

De vanligaste symptomen på en förlossningsdepression är:

• sorg, gråtmildhet och en känsla av hopplöshet
• humörsvängningar
• brist på lust och intresse för saker man normalt tycker om
• svårigheter att somna – även när bebisen sover
• minskad eller ökad aptit
• tankar om att vara otillräcklig som mamma
• tankar som kretsar kring död och självmord

Utöver de vanliga symptomen som beskrivs ovan känner många kvinnor intensiv skuld och skam över att de inte ”bara” är lyckliga under denna tid i deras liv. De kan känna att de inte borde ha blivit mammor, eller att deras barn förtjänar en bättre mamma än dem.

Dessa tankar och känslor bidrar till att ytterligare förstärka sorgen och hopplösheten. Det blir en ond cirkel där kvinnan kan bli mer och mer uppgiven och tyvärr i vissa fall kan sluta med att ta avstånd från barnet, eftersom hon känner sig otillräcklig som mamma.

När utvecklar man förlossningsdepression?

Det varierar när man utvecklar en förlossningsdepression. För vissa kvinnor uppstår problemen redan under graviditeten, medan de flesta utvecklar symptom i tiden omedelbart efter förlossningen eller under de första månaderna. I sällsynta fall kan det ta upp till ett år.

En stor del av de känslomässiga svängningarna beror på de hormonella förändringar som sker dagarna efter förlossningen. Dessa ger inte i sig anledning till oro, eftersom de oftast avtar inom de första veckorna.

I de flesta fall upptäcks en förlossningsdepression vid rutinscreening av barnmorskan vid besöket 6-8 veckor efter förlossningen. Vanligtvis använder barnmorskan de svenska versionerna av screeningsverktygen Edinburgh Postnatal Depression Scale och Gotland Male Depression Scale, som används särskilt för män.

LÄS OCKSÅ: Gravid med depression – risker, tecken och behandling

I vissa kommuner har man börjat screena alla gravida för förlossningsdepression. Nyare studier har nämligen visat att förlossningsdepression i många fall kan upptäckas redan tidigt under graviditeten. På så sätt säkerställer man att kvinnorna kan få rätt hjälp innan barnet kommer.

Kan män få förlossningsdepression?

Förlossningsdepressioner hos pappor och medmammor är ett nyare forskningsområde, eftersom man tidigare inte erkände problemet. Idag vet man att partnern också kan lida av förlossningsdepression, och det uppskattas att det händer för omkring 7-8% av nyblivna pappor i Sverige. Hos män kan tillståndet dock ha ett något annorlunda uttryck och symtombild.

Upplevelsen av sorg och hopplöshet är gemensam, men man ser ofta ett annorlunda beteenderespons hos män. Det sker bl.a. i form av tillbakadragande från familjen, vredesutbrott, irritabilitet, tendens att söka tillflykt i arbete samt olika former av missbruk av t.ex. alkohol eller spel.

I yttersta fall kan en obehandlad förlossningsdepression hos män – liksom hos kvinnor – leda till att förhållandet och familjen går i upplösning, varför det är helt avgörande att man sätter in tidigt med rätt hjälp.

Även hos pappor och medmammor är man medveten om att en förlossningsdepression kan börja under graviditeten. Ju tidigare man sätter in med rätt stöd, desto bättre är det för personens välbefinnande, liksom det gäller att tidig insats kan stärka den viktiga anknytningen till bebisen.

Få rätt hjälp för din förlossningsdepression

En obehandlad förlossningsdepression kan få stora konsekvenser både för dig som mamma och för hela din familjs välbefinnande. Som nämnt är humörsvängningar och känslor normala direkt efter förlossningen – men om symptomen varar längre än de första två veckorna bör du agera.

Man kategoriserar vanligtvis förlossningsdepressionen utifrån svårighetsgrad – mild, måttlig eller svår. Den behandlingsstrategi man väljer beror på hur svår förlossningsdepressionen bedöms vara samt vilket stöd kvinnan har tillgängligt i övrigt.

Om det finns självmordstankar är det naturligtvis viktigt att extra stöd ges och att eventuell behandling tar hänsyn till dessa tankar. Lyckligtvis är det mycket sällsynt att en förlossningsdepression leder till självmord, eftersom att vara mamma är en betydande skyddande faktor mot självmord.

Hur behandlas förlossningsdepression?

Behandling av förlossningsdepression består vanligtvis av samtalsterapi, och för vissa är det nödvändigt att komplettera med medicin för att ge humöret den skjuts som säkerställer mentalt överskott för att delta i – och dra nytta av – terapi. Det finns idag antidepressiva medel som säkert kan användas om du ammar.

LÄS OCKSÅ: Bra att veta: Amning och medicin

På vissa ställen erbjuds även gruppterapi, där du som kvinna möter andra mammor som är i samma situation som du. Det kan vara en helande upplevelse i sig att upptäcka att du inte är ensam i de tankar och känslor du befinner dig i.

Samtalsterapi utgår vanligtvis från evidensbaserade metoder som kognitiv beteendeterapi eller psykodynamisk terapi. Mindre åtgärder, såsom ökat stöd från kvinnans nätverk och regelbundna samtal med barnmorska eller egen läkare, kan också vara hjälpsamma.

Ofta kommer man i samtalen att utgå från de ohjälpsamma, negativa tankar som följer med och ofta bidrar till att upprätthålla det depressiva tillståndet. Dessutom ska kvinnan hjälpas att se sina kompetenser som mamma och att arbeta med sina (ofta orealistiskt höga) ideal om vad en bra mamma ska kunna och vara.

Var tålmodig och mild mot dig själv, mamma!

Som nybliven mamma kan du känna dig på osäker mark, och det är sårbart att sätta ord på de svåra känslorna kring mammarollen. Många kvinnor har klara föreställningar om föräldraledigheten som en lycklig tid, och när den bilden spricker är det normalt att känna det som ett nederlag.

LÄS OCKSÅ: Psykologen: “Släpp fasaden – vi behöver ärliga gemenskaper!”

Kom ihåg att du långt ifrån är ensam om du har det svårt i början av ditt moderskap. Det finns stöd att få om du kämpar. Som tidigare nämnt är det viktigt att ta itu med de tunga tankarna så snart som möjligt – både för att det är smärtsamt att ha en förlossningsdepression, men också för att det kan påverka ditt samspel med barnet negativt och ta bort en stor del av glädjen i att ha blivit mamma.

Det är en stor omställning att bli förälder, och det är ingen skam i att behöva mer stöd och omsorg för att landa i den nya delen av din identitet. Den kvalificerade hjälpen finns där ute – det handlar om att du tar ditt eget välbefinnande på allvar och sträcker ut handen efter den.



Artikeln är skriven av psykolog Malene Buhl Eriksen, ägare av MamaCircle och mamma till två pojkar.

Källor: Psykiatrifonden,Behandling av postpartumdepression: kliniska, psykologiska och farmakologiska alternativ